Tack !
Jag stod mitt i min livskris.
Fylld av ilska , maktlöshet och sorg.
Slagits och förlorat stort.
När jag mötte dig.
Ibland behöver någonting dö.
För att bli sitt sanna jag.
Mitt ego.
Min fastlåshet i kamp.
Min presterare.
Min offerkofta.
Min självkritik.
Min hårdhet.
Min velighet.
Mitt dömande.
Min smärta.
Min sorg.
Min ilska.
Min rädsla.
För att ge plats för något större och varmare.
Tillåtande och kärleksfullare .
Ödmjukhet och acceptans.
Tydligare gränser.
Och att älska det käraste som finns.
Precis som hon är i frihet.
Tack.
Det löste manipulationer.
Det jag slogs för existerar nu.
Jag gick en annan väg.
Kärlekens....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar