Den där rädslan man aldrig blir av med...

Han är arg nu.
Det syns i hans sms till dottern och mig.
Hon åker inte hem nu.
Han ömsom hotar att kasta ut henne ,hämta dina grejer lämna ifrån dig mobil!
Säger åt henne att sluta tramsa .
Du kan inte bestämma!
Är det inte faktiskt så vem kan tvinga en tonåring att åka till sin pappa mot sin vilja?
Han vädjar ....
Gör sig till offer.
Jag hjälper inte honom att få hem henne längre.
Jag såg vad han skrev till henne ,sjukt.
Jag förstör inte min relation till min dotter med att tvinga henne till en som utsätter henne för misshandel.
Vad tar han sig till ?
Är jag ett jvl as i morgon?
Eller förlöjligad "är du så insnöad?"
Eller skyller han allt på dottern?
9år men fortfarande rädd för vad han ska göra.
Har pratat med familjerätten ,tagit kontakt med jurist.Sparat alla sms ,fotograferat dotterns.
Han ska inte komma undan med att skylla på någon annan.
Jag dras in i konflikten.
Den är inte min.
Det är han som går på henne.
Han har konflikt ,till det yttre med dottern.
Som han försöker dra in mig i.
-Hur inblandad är du i det vår dotter håller på med?
-Vad exakt håller du på med? Blev mitt svar .
Jag?