Att söka stöd och tröst hos den som misshandlar en.
Man vill bli älskad till varje pris.
När den sjuka bindningen är fullbordad.
Vill man ha förlåt och tröst av den som gör en illa.
Så trasig blir man.
Att konstant förlåta allt.
Ge nya chanser.
Hoppas ,den här gången slutar han.
Nu håller han det han lovat.
Han älskar mig.
Varje förlåtelse som följs av ny misshandel gör en mer trasig och i behov av kärlek.
Tillslut finns ingen självrespekt eller värde som människa kvar.
Man tar på sig skuld.
Jag missuppfattar.
Han säger det.
Du gör mig arg.
Möts av ilska.
Knyta nävar och svart blick.
Jag blir så arg så jag vet inte vad jag gör.
Jag vet att det stämmer ,jag är rädd.
Jag tassar på tå för att minimera ilska.
Läser av hans humör.
Anpassar mig .
Servar honom.
Ställer inga krav.
Skämtar ,håller honom på gott humör.
.Möts av tystnad och känslokyla.
Du är fet ,ful och dum.
Eller blir bara förvirrad.
Av alla projektioner.
Tillslut utplånar man sig själv.
Man blir något som undviker vrede.
Gör allt för att det inte ska ske.
Att våldspiralen inte ska börja igen.
För man orkar inte med rädslan för att nu smäller det.Man orkar inte med smärtan.
Den kniv som hugger i hjärtat.
Djupt i själen.
Den man är attackeras.
Djupt under skinnet.
Där syns inte heller såren efter huggen och slagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar