Det känns lättare om jag tänker jag var medberoende till hans psykiska störning.
Att han har skador som jag aldrig förstod vidden av då .Att hans beteende som bara var grymt bottnar i en sjukdom som försvårar interaktionen människor emellan. Allt som människor utan brister här tolkar som elakhet.
Är symptom för hans skada /sjukdom.
Jag var kärlekstörstande och med en längtan att älskas som jag var.Mitt sätt att visa kärlek på var det sätt jag själv ville älskas på.
Han behövde inte den sortens kärlek.
Den fick honom och jag att sudda ut alla gränser mellan oss.
Min självbild var inte tillräckligt stark för att se vad det handlade om.
Att se igenom och förstå hans skada.
Att sätta gränser och gå.
Min styrka växte avund.
Min kärlek väckte hat.
Empatisk möter narcissist
Dansen börjar .
Tills en går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar