Rädsla...

Min rädsla för honom som jag stoppat ner långt ner i mig själv är uppe på ytan.
En del av mig gör riskbedömningar och kalkyler.
Går igenom gamla händelser där han tappar sin verklighetsuppfattning.
Kommer tillbaks till att han kan triggas igång.
Han blir arg.
Han är arg nu.
Då bakade jag .
Tassade på tå.
För att han inte ska gå över gränsen.
Dödligt fysiskt våld är jag rädd för.
Fysisk kan han bli enstaka gånger.
Det står i grad till ilskan.
Jag har genom mina strategier läst av honom och backat bakåt.
Det som binder oss samman är våran dotter.
Innan har det funnits ett band mellan dotter och far.
Som även skyddat henne ifrån en del av hans vrede.
Nu får hon smaka på mer såna beteenden som han gav mig.Hon backar inte på samma sätt.
Risken att han känner att han kanförlora henne att inte kunna kontrollera henne .
Att hon inte finner sig i en underdominerad roll .
Skrämmer mig.
Att hon genom att nu inte åka hem.
Visar att han kan förlora henne.
Vad händer om hon åker hem?
Manipuleras hon sönder och samman?
Hur mycket psykiskt våld kommer han att tillgripa?
Jag hoppas och tror att han har en spärr.
Jag är inte rädd att hon ska bli slagen.
Jag är rädd för att han inte ska sluta slå.

Att veta att han är kapabel.
En annan del av mig ifrågasätter mina bedömningar.Okej han kan tappa konceptet.
Går jag och tänker på det här blir jag "sjuk".
Sönderstressad.Kan jag berätta det?
Utan att framstå som knäpp.
Vad händer om jag försöker berätta det igen?
Vad tar jag vägen med min rädsla?.
Jag måste sätta ord på den till en annan människa.
Jag måste igenom själva känslan rädsla och skräck.
Vare sig den är befogad , realistiskt eller inte existerar den hos mig.
Att känna rädsla i varje existerande por.
Axlar som är uppskjutna , ett bröst som är spänt.
En andning som är ytlig.
En hals som är hoppsnörjd.
Tårar som bränner bakom ögonlocket.
Sammanbitna käkar.
Andas nu djupt.
Hämtar hem den del av min hjärna som gör riskbedömningar.
Den får stödja mig.
Här och Nu.
Panikångest är detta.
Att triggas igång av händelser i nuet ,se mönster och koppla ihop med dåtid .Känslan blir starkare använda det som en möjlig existerande framtid.
Eller PTDS?
Trauma är det i alla fall.
Jag hållet inte på att bli sjuk.
Jag är på väg att läkas.
Godförmiddag  världen!
Seriöst ! Om alla skrev ner sina innersta tankar.
Hur frisk skulle du själv framstå som?
Genom en annan människas filter.
De största dårarna sitter inte inspärrade.
De leder diktaturer.
Psykopater.