Jag blev sjuk...
Jag gick in i väggen på grund av faktorer på min arbetsplats och mitt liv därhemma.
Genom jobbet fick jag komma till företagshälsovården ,där mötte jag Håkan.
De första gångerna pratade vi och sorterade ut två chefers behandling av mig.
Han talade om att det är inte ditt fel,det som skedde på arbetsplatsen.Han la tillbaks skulden där det hörde hemma ,hos cheferna.
Sen under två års tid handlade samtalen om min hemsituation.
Jag pratade om det som hände inanför hemmets fyra väggar.
Han sa ,du berättar om honom med sån värme.
Han lyfte du är så klok.
Han sa ,tex du kan lösa problemen inom den svenska skolan.
Mitt minne av samtalen är hur jag sitter och berättar om mitt liv.Jag möter nästan aldrig hans blick.Mina fingrar ritar mönster på mitt knä och lår.
Han sa också behandla dig själv med större respekt.
Du är ingen soptunna.
Jag gjorde misstaget att lämna Håkan som samtalskontakt.Det är en annan historia.
Jag bytte arbete och chef .
För då trodde jag problemet låg där.
Nytt arbete så kanske jag skulle må bättre.
Jag mådde inte bättre utan mina tankar börjar tänka i de banorna ,jag kan inte bli frisk så länge jag är tillsammans med honom.
Det Håkan gjorde var att spegla min empati och klokhet.Lyfte min egen självrespekt.
Han dömde mig inte trots med facit i hand.
Han ifrågasatte aldrig min kärlek till min sambo.
Sa aldrig ,du måste gå.
Han lyssnade på min verklighet utan att döma mig.
Han sa du behöver en man som säger.
Jag älskar dig , X.
Det jag kände inom mig då.
När en man sa ,jag älskar dig och sen mitt namn.
Det var jvl smart av honom.
Han berättade hur sunda män bekräftar sina kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar