Drömmen om ett strandbröllop.

Ett par år har en liten skärva av drömmen om ett bröllop på strand funnits.
Jag i en vit enkel klänning och min man i en vit skjorta och beiga byxor.
Barfota i sanden och solen som värmer våra bruna kroppar och havets vågor brusande i bakgrunden ,allt i en tropisk hetta.
En enkel och privat ceremoni att uttrycka vår kärlek och att vi vill vandra jämte varandra.Älska och utvecklas med våra bästa intertioner.
Att möta sig själv och varandra i harmoni ,frid ,acceptans ,ödmjukhet och glädje.
I fullständig tillit i våra brister och styrkor.

Innan har denna dröm speglas behovet hos mig att känna att jag är värd att älskas .Mannen väljer mig och uttalar löftet om att älska i med och motgång.
Att jag var värd att älskas och kämpas för.

Idag vet jag inte om hur pass viktigt det är att ringmärkas.Att den man jag möter har jag inget behov av att han ska visa sin vilja ,lojalitet och kärlek genom att gifta oss.
Att den är så tydlig och uppenbar i våran vardag så jag behöver inte det "beviset" på att mannen vill öppna sitt hjärta helhjärtat och möta mig där.

Fast lite mysig ceremoni tycker jag att det är på stranden om det känns bra och naturligt.