Inom mig vet jag för att bli fri så måste jag förlåta den som gjort mig ont.
En förlåtelse som inte tar udden av de gärningar han gjort mot mig.
Inte en förlåtelse som slätar över det som skett.
Inte en förlåtelse som förminskar mina upplevelser.
En förlåtelse som ger mig själv inre frid.
En förlåtelse som gör det lättare att acceptera släppa sorgen över den kärlek som gick vilse.
Hatet över kränkningarna.
Skammen som offer.
Rädslan.
Skulden.
Jag är ett offer för elaka handlingar.
Jag är inte ett offer i min identitet i bemärkelsen försvarslös ,tystad och utan ett värde.
Elaka handlingar har utförts av en människa med medvetenhet om dem.
Syftet har varit att skapa lidande och smärta.
En smärta han själv inte vill känna inombords.
En tillfredsställelsen som gett honom energi.
Att kontrollera en annan människa.
Det ansvaret får han bära vidare.
Jag förstod inte att det inte var kärlek.
Jag tappade mina gränser och mina behov.
Jag övergav mig själv.
Det ansvaret är mitt.
Vi båda var präglade av våra tidigare upplevelser.
Våra programmeringar.
Vi hade båda föreställningar om oss själva och kärlek som inte var sanna.
Vi båda hade för låg självinsikt för att förstå det.
Den kärlek jag hyser ger jag först och främst till mig själv.Jag accepterar och förlåter mig själv.
Jag accepterar att han inte hade förmåga till kärlek och respekt.Jag accepterar att jag inte förstod det.
Det som har hänt har hänt.
Jag tar med mig erfarenheter av det osynliga våldet.
Vetskapen om att jag har yttersta ansvaret för mitt liv och mina behov.
Att jag väljer att fylla mitt eget hjärta med kärlek.
Att se på mig själv med förståelse ,värme och acceptans.
Alla har vi våran egen väg att vandra och lära oss om livet.Det ger mig ödmjukheten att förstå att vi vandrar olika vägar .
Min kärlek till dig var stor och gränslös.
Min kärlek är stor och det finns gränser.
Baserad på en sund självkärlek.
En sund självkärlek som inte har behov av att hata ,känna rädsla eller sorg över det som hänt.
Livet levs i nuet.
Kärlekens sanna varande i nuet, löser upp smärta över rum och tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar