Vi som flyr ifrån tortyr.

Jag har i många år kämpat för att få mina erfarenheter av min misshandel verifierade och dess konsekvenser för mig genom vården.
Att jag är en kvinna som upplevt onormala händelser och utifrån det är mina skador normala.
Att mina känslor ,min stress och mitt beteende är normalt utifrån den förklaringmodell en.
Att vara jag och hantera vardagslivet är en bedrift.
Varje dag är att vakna och under dagen springa ett "marathonlopp". Jag klarar det ett tag tills min kropp ,hjärta och hjärna blir totalt utmattade.
Då har jag inte heller förmågan att förklara så att de förstår.
När jag är som sjukast möter jag en ny läkare.
Då ska jag scannas av för diagnoser och sjukdomar.
Det blir en stress i sig.
Du vill Definera mig till något jag inte är.
Jag fick diagnos bipolär för 8år sen med tillhöra tung medecinering.
Jag talade om att jag  misshandlas då.
Fick inget gehör.Den feedback jag fick var du har inte misshandlats.
Jag avslutade själv min medecinering.
För ett år sen scannade jag för bipoläritet  igen.Var så fb över det.
Det visade sig efter den andra diagnosticeringen att jag Inte är bipolär.
Med den ström vi har av nyanlända nu kommer utbildning och vårdens kunskap av trauman och diagnosticeringen av ptsd och komplex ptsd att öka.
Vilket kommer att gynna tidigare misshandlade kvinnor.Att leva i alla former av misshandel är att jämställa med tortyr.
Vi har kanske inte blivit upphängda i krokar eller fått våra naglar utdragna eller bränd med cigaretter.Vår tortyr har varit mer sostifiskerad grym och utstuderad än så.
Oftast har vi varit utsatta för flera olika makt/kontroll strategier samtidigt.
Flera olika sätt att förminska/kränka vår integritet.
Samt gått på spänn för att undvika explosiva våldsamma utbrott och med större delen en passiv ilska närvarande redo att slå till mot oss själva eller våra barn.En del har försökt att fly och blivit tragiska notiser om sin egen död i tidningen.
Vi har varit fängslade i våra hem.
Vi har känt skam och skuld för djupt inom oss bakom våra strategier för överlevnad ,har en del förstått.
Vi har för våran överlevnad skull förminskat och anpassat oss.Gått djupare in i bindningen till våran förövare.Ju mer våra jag utplånades av den personen desto större längtan av att mötas av kärlek av den hand som slår.Den mun som förminskar oss via ord.
Till sist har vi internaliserat hans syn på oss själva genom alla former av tortyr som vi mött.
Att förlora sitt jag ,sin förmåga att definiera sig själv.
Är ett kaos och förvirring på individnivå.
Därför är även vårdens kunskap viktigt för att ge de här kvinnorna chansen att läkas.
Vi som smög ut om natten med det viktigaste med oss ,vårat barn i handen.
Många av oss kommer till en punkt slutligen där vi gör valet att leva eller dö.När vi inser att vi inte vill leva i våran verklighet längre.Tittar på våra barn och inser vi själva måste fortsätta leva , det går inte.Vem ska skydda dem då?
När en mor överväger att lämna misshandeln genom att ta sitt liv.
Så kan ni kanske förstå att vi känner oss lika lite värda som våra misshandlare säger och behandlar oss som.
Vi fortsätter att skydda våra barn.
Vi möts ibland av en socialtjänst som inte förstår det dolda våldets principer.
För att kunna tortera krävs känslokyla.
Dessa som kan det upplevs ibland av socialtjänst som logiska rationella och stabila.
Samarbetsvilliga och insiktsfulla.
Kvinnan som har sovit fullt påklädd på en madrass på golvet.Med en kniv under sin kudde.
För att skydda sig själv och sitt barn från hans vansinnesutbrott ,framstår som nervös ängslig och instabilt.
Vi vill inte bli notiser i en tidning ,när vi flyr för våra barns liv eller vårat eget liv.
Vi vill inte defineras som tokiga av svenska myndigheter när vi berättar om år av rädsla och skräck.
Just nu tom kanske i huset eller lägenheten bredvid dig finns det kvinnor och barn som lever i ett fängelse av tortyr.
Vi är många som har levt i den verkligheten och som lever kvar.
Fysiskt eller genom gemensam vårdnad och i våra mardrömmar.
Nästa gång du möter oss i din profession.
Tänk en tanke längre bort.
Allt är inte alltid vad det ser ut att vara....
Jag har överlevt 23 års psykisk misshandel.
13 år i relationen och 9 år gemensam vårdnad där även det egna barnet misshandlas.
Jag har lyft detta hos bup ,sjukvård ,skola och socialtjänst i 9år.
Många myndigheter har haft informationen.
Ord står mot ord och dessa män är otroligt skickliga på att manipulera enskilda tjänstemän.
Det handlar inte endast om att våga fråga.
Det handlar om att förstå och agera.
För ett år sen sa äntligen en representant från sjukvården du misshandlas fortfarande..
Och jag kunde börja läkas.
Genom att bryta hans manipulation av barnet.Hon flydde till sist ifrån honom utan stöd av någon myndighet.
Just nu fortgår den inte.
Snart ett år har den 23åriga misshandeln upphört.

Att öva på gamla X..

Min tidigare teurapeft lyfte att träna på gamla x är bra.
Jaha ,sa jag brukar du ta fika på stan med dina?
Han skakade på huvudet med ett leende.
Så jag har tränat på mina gamla X detta året.
I syfte att se vad har jag att lära om mig själv?
Och vad attraherades jag av typ.

H tog kontakt via mig på messenger.
Bjöd in mig på mat och sprit.
Föreslog att äta ute på restaurang.
Han lyfte det faktum att han var ekonomisk oberoende.Det där med relationer fungerade inte.
Han upplyste om att jag krossat hans hjärta.
Och han litade inte på kvinnor.
Han lyfte det faktum att jag inte gillade hans jobb.
Och sportbilen caben ,var en överraskning till mig som han höll på att köpa.Efterhandskonstruktion.

Jag ville ha honom nära mig.
Vi hamnade i någon form av triangulering.
Min dotter med sin odiagnosticerade ADHD retade gallfeber på honom.
Så det sista halvåret var det ständiga konflikter mellan dem.Jag hamnade i en stress utan dess like att få ihop dem jag älskade under samma tak.
Jag sa tillslut i eran kärlek till mig kan ni inte acceptera varandra ?Jag orkar inte med att de två jag älskar hatar varandra.
Ja han talade om för mig att han hatade min dotter.
Bad mig släppa henne och flytta ut på landet.
Jag bad honom att vara den vuxne i relationen till min dotter.
Han löste familjebråken med att bygga ett garage i storlek industri.
Han tog ett jobb som innebar att han skulle ligga borta hela veckor.
Det sista halvåret fick jag konstant yrsel som inte släppte.Jag tog ett nytt jobb tackade nej till en utbildning jag kom in på som arbetsvetare.
Det nya jobbet var nog den värsta arbetsplats
Jag jobbat på.
De hade slängt ut specialpedagog en satt in mig i en miljö med både pedagogiska och arbetslag problem.
Gett mig ansvar bara till mig utan mandat i arbetslaget att ordna upp röran utan verktyg /stöd att göra det.
Efter två veckor gick jag in på rektorns kontor sammanfattade de problem jag såg.Det är en korrekt analys,sa hon.
Jag gick in i väggen så det stänkte om det.
Mitt straff blev att plockas mot från en utvecklingsgrupp.Ingen möjlighet att gå den utbildning jag ville eftersom jag inte ingick i den gruppen.Den utbildningen fick en annan som inte ingick i gruppen.Hon tog den utbildningen och lämnade kommunen.Klokt val av chefen.
Samtidigt med detta min kamp för min dotter i skolan.Hon gick in i väggen.Hon fick sedermera sin diagnos.Jag drog in skolinspektionen och skolan sågades jämt med fotknölarna.
Mycket mer jag inte ens orkar förmedla hände.
H straffade ut min dotter genom att tala om för mig att åka på semester med henne i husvagn.Var inget han skulle göra eller bekosta.Den enda han sårade då var mig och att få göra en familjesemester.
Han drog tillbaks en resa till Tallinn pga principer.
En resa jag såg fram emot ,flera tusen brände inne.
Pengar han la ut som han aldrig fick tbx.
Principen var viktigare.
Sen att kalla sin egen mamma för hora efter några öl i kroppen.Han hade före mig varit tillsammans med en kvinna som hade en älskare bakom hans rygg.
Detta var en man som inte var i kontakt med sina känslor som inte bearbetat sin tidigare relation.
Min dotter var en katalysator för mig att se hans verkliga jag.Han var den man jag valde efter hennes far.

Ensamhet

Jag känner i bland min ensamhet.
Jag har vissa erfarenheter som är svåra att få återspeglade.
Först den pykiska misshandeln och dess sår.
Med delar av min person som behöver defineras om.Och dess känslor och smärta jag går igenom.
Mina första fyra år levde jag i en relativt tyst värd.
Innan min hörselnedsättning upptäcktes.
Hörselnedsättning är ett exkluderande handikapp med risken att hamna utanför.
Sen min introverta läggning.
Att jag behöver tid till att tänka mina tankar och bearbeta mina känslor.Fylla på min energi genom stillsamma aktiviteter.
Förmodligen är jag även högkänslig också .
Förmågan att ta in mer sinnesintryck än de flesta och bearbeta den på ett djupare plan.
Att känna av stämningar ,det som inte sägs rent ut.
Min INTJ ,en förmåga att processa stora delar information.Bryta ner abstrakta ,komplexa processer i logiska handlingsplaner.
Paradoxen av att vara en naiv idealist ,jag vet att det mesta går att lösa.Ordet omöjligt finns ibland inte i min värld.Och den styrkan av att veta gör att jag går in i David och Goliat situationer.
Slicka sina sår och den cyniska delen av mig kommer fram.Genom att se igenom ansvarslöst och olika företeelser vi människor håller på med.
En stor hjärna i förhållande till ett stort hjärta.
Har många gånger gjort mina sår större.
Jag trivs i  goda vänners lag.
I nära kärleksrelationer är jag öm och har intuition.
Bryr mig om.Och har lätt för att förmedla min kärlek.Jag trivs att vara i en annan människas närhet.Att vakna nära någon . Leva nära någon annan ,då tänker jag mindre.
Lever mer...
När jag lever själv ,försummar jag mig själv i perioder.Gör det enkelt för mig.
Fastnar i mina tankar.
Det är lättare för mig att möta och ta hand om andras behov och känslor än mina egna.
Förstår att det inte håller.
Att jag bör bli bättre på att ta hand om mina egna behov först.
Så enkelt att skriva ,svårare att göra i praktiken.
Jag hämtar energi av att mötas och älskas av någon.
Saker känns meningsfullare och roligare då.

Min dikt om sorg..

En sorg 

Jag bär med mig vart jag än går

För det mesta känns den inte 

Andra dagar tåras ögonen utan att en tår faller ner

Somliga dagar förnimnbar bakom mitt ögonlock.

Andra dagar i ett bröst som snörts ihop 

I en skärande smärta ,där luften tappas och tåren hittar sin väg ut.

Sorgen efter det som gick i kras 

Sorgen efter det som var

Sorgen över det som inte var

Sorgen över det som inte är

Sorg över att det kanske aldrig kommer

Sorg genom tankekonstruktionens illusion 

Ingenting annat än nuet existerar


Sår behöver läkas ,pilla ut gruset,sättas i sammanhang, tankemönster ,sitt ansvar ,andras och sätt på plåster, förlåtelse främst till sig själv.

Annars blir skinnet för tunnt och slås upp med mindre kraft än innan.

För full livsglädje,harmoni och energi är alltid målet.

Och oftast är sår ,tankekonstruktions illusioner.

Livet existerar i nuet.

https://www.sorg.se/fakta-om-sorg/nar-brustna-hjartan-laker/

Wikipedias definationen av psykisk misshandel

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Psykisk_misshandel

Definationen av psykisk barnmisshandel

Den viktigaste relationen har jag till mig själv.

Jag har det senaste året "fejsat" mig själv.
Jag bröt mina närmaste relationer samtidigt.
De relationerna skapade min ångest eller rättade sagt tydliggjort min oförmåga att umgås med mig själv.De båda visade i perioder att de "valde annat umgänge före mig.
Jag prioriterade i mitt liv att umgås med dem.
De gjorde inte samma prioritering tillbaks.
Vilket skapade eller förstärkte min känsla av ensamhet.
Ensamhet är bara ett uttryck för på det inre planet att inte vara i kontakt med sina känslor och behov.
Nu är det ett mellanrum kvar både inom mig själv och på det yttre planet.
Jag har släppt en del relationer som inte speglar den jag är på det yttre planet.
Eller avståndet har ökat naturligt till det jag inte längre attraheras av.
Den viktigaste relationen har jag till mig själv.
Jag kan vara själv utan att ångesten drar igång.
Och umgås med människor när jag vill och har lust.
Min dotter är fri att välja sina kompisar hon är naturligt i den åldern.
De få gånger hon av fri vilja väljer mitt sällskap är jag tacksam över.
Hon påförs ingen skuld eller skam för att vänner är det viktigaste i hennes liv.
Hon är fri att välja.
Fri att vara den hon är.
Jag har medvetet gjort ett val att inte gå in i kärleks relationer det senaste året.
All kärlek har jag lagt på mig själv.
Kärlek är att dela med sig av sitt eget "överflöd"..
Min kärlek har gått till att läka mina sår .
Att bli medveten om min "ryggsäck".
Gå igenom alla känslor och förstå min egen programmering och rädslor.
Jag har pga min egen självrespekt/respekt valt att göra resan ensam (med stöd).
För förmågan att skilja på mina projektioner och någon annans skulle gjort mig förvirrad.
Vad är mitt ?
Vad är ditt?
Alla projecerar vi , grad av förmågan att förstå det och identifiera det varierar.
Och jag har varit för sårbar och rädd att möta någon som skulle Definera mig som något jag inte är.
Samt använda sig av distans kontra värme i mötet med mig.
Och att se mina inre konflikter gestaltas i min yttre verklighet via någon jag älskar är mer än vad mitt hjärta klarade då....
Ytterst har det handlat om tilliten till mig själv..
En bit kvar att gräva i och bli mer medveten om i min egen ryggsäck....

Smartheten

För ett par år sen gjorde jag test hos psykolog i jakten på att jag "bränner " ut mig.
Till Läkare/Psykolog stora överraskning så konstaterades att min intelligens låg i de översta 15%.Det förklarade för mig känslan av att att inte nå fram eller kunna förklara saker jag tycker är självklart för mig ,kan vara svårt för andra att förstå.Att kunna ta in stor mängd information validera den mot varandra och urskilja det som är viktigt och relevant.
Att se och förstå saker före de flesta i min omgivning har skapat en osäkerhet hos mig.Jag får ibland stå väldigt ensam i min tolkning.
Så med facit i hand så upplevelsen av att vara före sin tid och när omgivningen ser och förstår ungefär 1-2 år efter mig ,har jag redan "knäckt" nästa "nöt".
Det här leder till att jag ofta känner mig understimulerad och uttråkad.
Och utmanar mig själv i olika egna projekt.
Att läsa och lära in saker som intresserar mig.
Lusten efter kunskap och nya insikter.
Utåt sett har jag i yngre år varit en grym kaxig besserwisser. I äldre år att möta människor i sin profession som inte ser/förstår det de borde.
När jag har behövt deras bedömning/tolkning för att få stöd/hjälp.
Det har hos mig lett till irritation , ilska och i vissa situationer en lust att "idiotförklara" andra människor.Inte öppet men passiv ilska och arrogans lyser alltid igenom.
De flesta människor gör så gott de kan utifrån sina föruttsättningar. De flesta människor har en god avsikt med det de gör.Alla är vi mer eller mindre styrda av våra inprogramerade föreställningar och rädslor.Samt våra blinda fläckar som ger energi till projektioner.
När jag kunde se "människan" bakom den professionella rollen.Möta hen i den jag är.
Jag har ett stort hjärta och förmåga att möta människor där i förståelse utan att döma.
Så blev det lite lättare att vara jag.
Osäkerheten att se och förstå före andra den löser jag ibland med att vänta in omgivningen.
Ställer mig frågan är det här värt att "strida för"?
När det gäller saker som bara är "mitt".
Där kan jag köra på.
Att låta Smartheten jobba för mig och inte emot mig längre.
Att få veta att enligt Myers -Briggs att jag är en kvinnlig INTJ ,så ovanlig som 1% av testade kvinnor är det.
En "manlig "logisk ,analytisk hjärna kompletterad i en väldigt kvinnlig söt förpackning.
Gör att jag oftast underskattas...

Överkurs i allt vad kärlek inte är....

Jag är inspirerad av Guy och Kathie Hendrics.
Att vägen till sunda relationer går via sig själv.
Genom sitt eget hjärta och medvetenheten om sina egna rädslor och inprogramerade föreställningar.
Jag har gått överkurs en i "bad love" bara för att få syn på det inom mig själv ,jag själv kan påverka.
Det här sättet är inte att skuldbelägga mig själv.
Utan sant konstatera ,ja jag attraherade en misshandlare,jag stannade och tillslut gick jag min väg.
De flesta människor lever i relationer ,de inte är nöjda i.Hendrics menar att 80/20% regeln gäller.
80 procent av problemen vid konflikter i relationen kommer från din egen "ryggsäck".20% är verkliga problem som hör hemma i relationen.
Vägen till ärliga och sunda relationer går genom sina egna 80%.Alla projektioner bör man dra tillbaks till sig själv.
Medvetenheten om de 80% och att gå igenom dem genom hjärtat borgar för en sund kärlek till sig själv och andra.
Du kan inte dela med dig av något som du inte har själv.
Sund själv kärlek är den största kärleken av alla och möjliggör sund kärlek till sin partner.

5år...

Snitt-tiden för att nå de förbättringar som kan gagna min dotter.
Gemensam vårdnad ,handlar om gemensamma beslut.
Säger en Ja och den andra Nej blir det inga beslut.
Bup- utredning 3år klar.
Skolbyte 4-5år klar.
Stöd i skolan 5.5år klar.
Medecinering  drygt 4år ännu inte klar.
Dottern börjar prata om att hon vill pröva nu.

Trött...

Min dotter är ett slagträ i sin pappas hat mot mig.
En tidigare bup psykolog sa öga mot öga till mig det finns en bindning mellan pappa och dotter som inte är bra för barnet.
En teurapeft tolkade att han har en grov emotionell störning förmodligen narcissism ,antisocial personlighetstörning. En tredje vittnar om hans låga ansvarstagande och rigiditet i sitt tankemönster och hans förmåga att se allt i "svart" och vitt".



Ibland så ta det tid för saker att bli bättre.
Man får inte mer än vad man klarar av.

projicering

Det enda sättet att bli fri från någon annans projiceringar är att titta inom sig själv.
Vi alla projicerar något...och speciellt tydligt är det I våra nära relationer .
Narcissisten är svår att möta , den negativa projektionens mästare.Den obefintliga självinsikt en möjliggör detta hos honom.
Genom den egna själv insikten så blir jag inte offer för narcissisten projektioner.
Det här är jag och dina projektioner är dina.
Jag behöver inte ens säga eller påtala det till honom.
Han får fortsätta att förstöra sitt eget liv.
Jag möter mina egna projektioner inom mig själv.
Och hos dem jag vill ha i mitt liv.
Det är frihet.

Du har kastat bort 23 år....

Hajar till ,när orden kommer ur min dotters mun.
Hon har oavbrutet suttit och berättat om sin verklighet hos sin pappa.
Det hon berättar är psykisk misshandel.....
Hon talar om,när hon säger att hon har ont.
Så svarar han ,det är ingenting mot vad jag har.
Det är inte ett dugg jävla synd om dig!
Var inte ett sånt jävla offer!

Han har även åsikter om hur mycket hon umgås med vänner ,när hon är hos mig.
Du umgås inte med din mamma ,du dissar henne.

Och när hon berättar för honom att hon vill vara hos mig på nyår och honom över Jul. Det bestämmer inte din mamma ! Du åker inte dit för att träffa henne då ,du ska vara med dina kompisar.
Varför följer du inte med mig över jul?
Pappa dampar ,det får jag inte.
Jag tar julen där ,för att få träffa mina vänner i nyår.

Han tjatar och gnäller det faktum att jag har ansvaret för barnbidraget.Hon säger vuxen saker får du ta med mamma.Jag vill inte höra!
Nähä får jag inte prata om det?
Och något elakt och sarkastiskt tillbaks till henne.
Han bråkar om allt!
Minsta lilla sak ,som vanliga människor inte bry sig om.Han är en "bitterfitta" säger min 15åring.
Han gnäller om skolan ,du kom 10 min för sent!
Och gör bättre ,ansträng dig mer!
Jag gör mitt bästa !
Det gör du ,jag ser hur du mognat och tagit ansvar sen i somras.
Jag vill ha positivt och uppmuntran.
Det blir så jobbigt när han inte säger något positivt.
Jag blir bitter och ledsen när jag är där ,därför jag vill flytta .Säger hon och rösten bryts.

Jag pratar om att det är något som "fattas" hos pappa ,han kan inte förstå andras känslor.Eller lyssna och förstå någon annans perspektiv.
Hon berättar om sin halvbror.Han är precis som pappa fast bittrare.Han är inte min bror så som han är och beter sig.Jag hade velat haft en bror som älskat mig som en syster.
Pappan kommer att "förlora" henne.
Ju äldre hon blir desto mindre tolerans och acceptans för hans "sjuka" beteende.
Jag nämner att jag vet hur han fungerar och hur länge jag känna honom.
Då kommer :
Du har kastat bort 23år.
Det hugger till inombords.
Lite senare kommer vi in på det igen.
Jag säger hade jag inte träffat din pappa.
Hade inte du funnits ,den unika människa du är.
Jag är tacksam,säger jag och hon ler.
Alla människor har något falskt ,det ser jag säger hon.Hon pratar vidare om vänner och vänskap.
Ni är unga på väg att bli vuxna ,ni lär er nu.
Det kommer att bli fel ibland.
Hon pratar om sitt funktionshinder, hur det påverkar henne.
Jag är mogen mamma ,jag har haft det tufft och då utvecklas man.Man måste älska sig själv annars sänder man bara ut hat.
Vad ska det bli av denna tjej ?Så medveten om så viktiga saker ,redan nu.
.

bokslut över en relation...

Jag har hört hans röst en gång ,den var djup och jordad.
Sa ,du skulle göra avslappningsband med den rösten.
Så mycket mer kom jag inte ihåg.
Jag var pinfull på rosévin och grogg blandat med gin och cola.
Mitt sätt då ,att trycka ner min smärta och ångest.
Det var efter en kväll i en kärnfamilj som min egen sorg ,förtvivlan kom upp efter den familj jag aldrig fick uppleva.Utan den narcissistiska dysfunktionella varianten. Jag fick för att överleva släppa min dotter till honom då....Jag som alltid kämpat så....fick ge upp...
Vi hade börjat prata då ,något halvår innan via nätet.Jag var tydlig med att jag var i relation då och ville bara prata.Han fick följa mitt uppbrott och lite misslyckad dejting.
Jag drog in honom i min oro karusell.
Jag blottare mig ,som man oftast gör när livet rasar och man mår dåligt.
Han fanns där i en svår tid.
Han utnyttjade aldrig situationen,när jag var sårbar.

Vi har pratat djupt och lågt.
En jordad man framträder med stor integritet och humor , värme och intellekt.
Som har ställt bra frågor även visat sin ömhet.
Det blev aldrig av att vi träffades ,där har även jag bromsat.Eller att vi pratat mer i telefon.
1 1/2 kommunikation via nätsida mai/kik.
När vi gick från mail till kik.
Försvann hans tankar och känslor mer bort ifrån mig.Jag kände att jag blottade mig emotionellt och inte han. Att vi slutade el började inte mötas bakom Våra fasader.Att vi inte kunde möta varandra på djupet.Han har aldrig projicerat mot mig.
Han har en tendens att dra sig undan ibland.
Och för mig blir det till det yttre distans kontra värme. Att dra sig ur ,när jag hettar till.
Utifrån den jag är kan hans svar vara/verka nonchalanta men ytterst sällan.
Men att vi inte kommer närmare varandra fysiskt och jag inte ser/ känner hans känslor gör mig fumdersam.
Sen har jag tagit mycket plats i våran kommunikation, det är jag medveten om.
Och är ibland inte speciellt jordad.
Vi har möts i humorn och värmen.
Regniga vardagskvällar.
Våra sms och den regelbundenhet de haft.
Är nog så min kommunikation skulle se ut i vardagen med en man jag håller kär.
Jag gav honom möjlighet att möta mer av mig.
Tror kanske det blev för mycket känslor för honom.
Feedbacken uteblev och jag "förolämpade " hans myndighet  och han var trött och som han i sin profession bemästrar att inte gå i "klinch" valde han sitt svar.
Som blev bara dissande för mig.
Jag valde mitt svar ,lika orelevant som jag tolkade hans.Jag speglade min upplevelse av svar tbx.
Schack Matt ......
Jag säger inte två gånger till samma man vilket beteende jag inte vill möta.
En gång är slump.
Två gånger är ett mönster.

Är det för "sjukt" att vara sant ......så är det så.....

Du kan aldrig "vinna"

Glöm allt om hämnd och att vinna dina strider mot en kokosnöt.
Att vinna handlar om att han betyder ingenting för dig , vad han än gör och säger.
Ingen känsla inombords , han är nobody för dig.
Du har fullt upp med att leva ditt liv.
Lycklig och tillfreds i ditt liv.
Med fungerande relationer ,de han har försökt att skada i sin vilja av total kontroll och makt över dig.
Dina vänner som genomskådat honom.
Din släkt som ser honom som han är.
Din dotter som inte längre kan manipuleras av honom.
De som inte ser honom som han är ,de är inte heller värda min energi eller frustration Ellet att finnas i mitt liv.
Jag har den sista biten kvar att möta en man i sund kärlek utan att mina "sår" drabbar våran relation negativt.Jag ska älskas som jag är.
Allt det som är jag ,min styrka och min sårbarhet.
Min värme och min klokhet.
Min intelligens ,min skönhet och min kropp.
Min kreativitet , mitt lugn ,min oro, min rastlöshet , min förvirring ,min skärpa ,min kärlek ,min lojalitet, min ömhet ,min medvetenhet
Min humor , mina tankar , mina känslor och min sanning...
Allt det som gör mig till mitt jag...
Jag kan bara mötas i hjärta och sanning.
" I kärlekens sanna varande kan smärta lösas upp i rum och tid" .

Att bemöta fortgående misshandel....

Innebär att alla vanliga regler för att lösa konflikter inte existerar.Vill du  bemöta psykmisshandel så glöm de vanliga sätten att lösa konflikter. Tumregeln är att misshandlaren inte ska känna att han vinner något på sina angrepp.

När jag sätter gränser  , så vissar det sig snabbt  om  han respekterar dem eller om han fortsätter som förut eller till och med trappar upp misshandeln. Jag  måste vara beredd på båda delarna och fundera på hur jag ska bemöta honom.

Jag är så jävla  trött på hans  kommentarer via sms. ”Från och med nu accepterar jag inte dem.


Tala jag om  vilka saker jag inte accepterar . Inga förklaringar behövs. Det är min gränser, punkt slut. Var beredd på motreaktioner. När han är fientlig och kontrollerande så går han till motattack. Det är hotande att jag står upp för mig själv eftersom han tappar makt och kontroll över mig. Han kan börja skrika, försöka skoja bort det du säger, sitta och tiga eller förneka att han någonsin skulle ha behandlat dig så. Han kan testa om du verkligen står fast vid det du har sagt.

Fortsätt stå upp för dig själv om han trampar över dina gränser.

Jag vet inte idag hur jag ska göra, jag mår illa av hans sms ,han drar igång stress.



När han säger emot allt du tycker och upplever: Sluta försök förklara dig, han kommer att säga emot din förklaring också. Säg bara: Läs det jag skriver! Och upprepa sedan det du sagt. Eller säg helt enkelt: ”Sluta!” ”Lägg av”

Några förslag när han pratar nedsättande till dig:

”Du fattar ingenting” ”Ok så det är DET du tror?”

”Du bara överdriver” ”Sluta med sånt prat!”

”Du kan inte köra bil” ”Håll dina kommentarer för dig själv”

”Du är en dålig mamma ”Sluta döma mig!”

Sen avslutar du genast samtalet, gå helst iväg.

När han försöker avleda samtalet, t.ex. med motanklagelser.

Låt dig inte dras med när han vill byta samtalsämne. Säg ”Läs!” och upprepa det du vill ha sagt.

Det bästa sättet att möta honom är total tystnad.
En bra grund att stå på vid gemensam vårdnad.

När jag varit tyst ett tag ,så exploderar han via sms.
Är jag inte tyst utan svarar ,kan han explodera.
Så minst antal exploderingar får jag av minst antal gånger vi har kontakt.

Är numer ytterst formel de gånger vi har kontakt.
Sist satt jag upp spelreglerna för kommunikationen.
Med att tillägga att endast konstruktiv dialog gäller!
Vilket innebär att varje dialog som inte är konstruktiv deltar jag inte i,det märker han.

Endast sakfrågor diskuteras.
När han kommer med personangrepp vet jag att det handlar om hans sätt att till inre skamutjämelse.
Han måste återupprätta sin grandiosa självbild genom att lägga sin egen skam utanför sig själv.
Vilket gör att han projicerar ,förlöjligar och förminskar för att upprätthålla sin falska självbild.
Detta bottnar i hans skada i sin egen identitetsutveckling.Den socialiseringsprocess vi alla går igenom för att bli egna individer.
När vi lämnar mammans symbios för att bli egna individer.Där någonstans hanterade inte hans psyke moderns gillande eller ogillande i hans väg till att bli ett eget jag.
För evigt fastnat mentalt i ålder av två..

Livet efter skuld/skam.........bena ut .. .

Efter misshandel återstår ett stort arbete med att svara på sin egen fråga varför?
Att först kunna skilja ut sitt eget ansvar i det som hänt.
Första tiden efter är ett kaos på individnivå.
Jag blev utsatt för så många projektioner så att vem jag var som person och hur verkligheten är var ett av mina problem.
Hans defination av mig var min och även verkligheten.
Jag har fått sortera ut hans elakhet/ grymhet för det första. De har jag förklarat med störningar i empati förmågan .Tillslut efter många år hamnade jag i grundval på hans beteende i drag åt narcissism/psykopat hållet och förmodad NP - drag inom autism spektrummet.
Varför det landade på mer än ett funktionshinder är hans medvetenhet om det han "gör".

Jag har fått lära mig själv hur narcissisten fungerar ,deras drivkrafter och mål.
Samtidigt med detta har jag fått lära mig om det osynliga  våldets principer.
Vad är misshandel och vilka yttre psykosociala strukturer upprätthåller den?

Samtidigt med detta har jag fått kämpat med mina emotionella sår.
Känslor av skuld,skam,rädsla ,hat , tomhet ,ilska ,sorg . Även samhällets syn på mina problem.
Den schablonbild som finns av vad våld är.
Vem blir misshandlad?
Och ibland har jag påförs skam och skuld som inte är min Och mina upplevelser har förringats.
Våldets konsekvenser för mig själv på individnivå.
Vilket lett till att jag inte fått "rätt bemötande" eller vård.

Den sista biten handlar om mig själv.
Varför jag kunde attraheras av honom.
Hur jag vidmakthöll misshandeln.
Varför jag inte gick tidigare?
Varför jag inte såg varningstecken/reagerade på dem? Innan jag var så emotionellt nedbruten som individ.
Att jag kunde överge mig själv för att få "skärvor " av hans kärlek.

Allt detta har jag dealat med samtidigt som gemensam vårdnad pågår.Jag har levt i en värld så full av stress.Jag har en egen "hörselstress".Att stödja/kämpa för det stöd barnet behöver utifrån NP - diagnos. Sanningen om hans oförmåga att möta hennes behov.Hans förmåga att kränka henne.
Min skräck för att hon ska bli försummad /misshandlad och ihjälslagen.
Min upplevelse av att han manipulerar henne emot mig.Samt hur han fortsätter sin misshandel via ord /beteende mot mig personligen och alla "lögner" han drar och blir trodd på i andra forum.
När jag berättar detta , har jag många gånger inte blivit trodd.
Och min stress och ångest över det som skett /sker och mina sår ,jag lever med.
Får mig att förundras över att jag "bara går in i väggen"?
Och att jag lever ......

Spelet som aldrig tar slut.....

Cherry finns inte mer...ihjälklubbad av en psykopat.

Det tog 10år innan jag kunde berätta för någon , vad som hände med Cherry....
Detta är händelsen som "naglade" fast mig i hans våld.
Där min maktlöshet att inte kunna rädda henne.
Min skräck att själv slås ihjäl.

Min skuld och skam för jag drogs in i hans brott.
Efter han besinna sig stod jag med en man framför mig med en blodig träklubba i sin hand.
Som talade om att hon levde inne i vedboden med ett öga hängande utanför sin ögonglob.
Som jag uppfattade det en man som visade ånger för sin handling och sedermera ledsenhet.
Jag sa vi åker till veterinär.
Det går inte sa han.
Jag gav mitt medgivande till att han skulle fortsätta sitt brott ,för att du inte skulle lida mer cherry.
Förlåt....
Min skräck att själv slås ihjäl.
De gånger han sa du gör mig arg!
Att alla gånger han sa,jag blir så arg så jag vet inte vad jag gör....
La grunden till min överlevnadstrategi.
Jag satt fast med en man, totalt isolerad från min släkt 60mil bort.Isoleringsprocessen var fullbordad.
Nedbrytningen av mitt jag fullbordad.
Normaliseringsprocessen i full gång.

Ett par år senare står han i garaget med klubban i sin hand med cherry intorkade blod på.
Vrider den i sin hand och ler mot mig.

Den teurapeft ska fedbacken jag fick.
Varför gick du inte.
Det du berättar är hårdkokt.
Det la locket på att fortsätta berätta...
I slutet av terapin ,börjar jag åter lyfta detta.
För jag drabbade av flashbacks.
Jag hamnade på golvet i mitt sovrum ,sittande med armarna framför mitt bröst förlorad i tid och rum.
Med tårades sprutande ur mina ögon och en kropp som kände skräck i varje por...
En del av mig blev kvar i det hus där köksmöbler flög sin väg.
En man som inte var kontaktbar ,som sprang i amok.
-Jag ska döda den jävla hunden om och om igen.
Jag ställde mig i vägen ,jag försökte prata nå fram.
Jag har inga minnen av det fysiska mot mig.
Bara ljudet och bilden av köksmöbler som flyger.
Tystnaden ,som blev när han bar ut en gnydde hund ut genom dörren.
Mitt skrik i ren skräck ,bryter bara tystnaden.
Bara den som har skrikit i skräck för att själv dö
Kan förstå....

Min låt...

https://youtu.be/mzeu5_mvgtI

Boktips !

Har inte läst den ,men borde nog göra det....

Gemensam vårdnad med narcissist

Det jag har svårast att tackla är hans föräldrarskap och den skada han kan tillfoga sin dotter.I mina argaste stunder säger jag att ,den är sanktionerad av socialtjänsten.Man har valt att manipuleras av hans lögner och ser inte till barnets behov.
Jag är inte trovärdig.
Ska jag först misshandlas och sen min dotter ?
Det har varit ett sjukt liv i klass med en psykologisk thriller.Skillnaden är att det är ingen film ,det är våran verklighet och du ser den inte.
Det finns flera som oss i samhället. Vi som förlorat vår oskuldsfullhet ,naivitet och idealism.
Vi ser var vi har framför oss.

Några ord om narcissista fäder:

Han har byggt upp en falsk  grandios självbild,som är klanderfri.Han är beundradsvärd och gör aldrig några fel ,enligt honom själv.
Hur ska han då se att han misshandlar sitt barn ?
Och hur ska barnet genomskåda hans idealiserade självbild?
Efter som han spelar offer har han alltid skydd av andra.
Han har inte förmåga att se barnet som en självständig  individ och kan inte känna empati för dem. En narcissistiskt pappa är inte genuint nyfiken/intresserad av  sitt barn antingen ignorerar han dem eller upplever dem som en oskiljaktiga förlängning av sig själv.
Om barnet visar andra behov än vad han har kan han bli mycket kränkt och provocerad.
I den gemensamma vårdnaden läggs fokus på hatet till den andra föräldern.
På bekostnad på relation till sitt eget barn.
Barnets används som ett redskap.
Hävdar barnet eller ger uttryck för sina behov.Så vänds hatet tillslut mot sitt eget barn.

Nyckeln i min hand och dörren som är upplåst...:-)

Mina erfarenheter gör att jag förstår mig själv och andra på ett djupare plan.
Jag ser igenom mina egna självmanipulationer och andras.
Jag ser de "mönster" jag har.Vad som skapat dem.
Det ger mig frihet att styra mig själv på ett medvetet plan.Det ger mig frihet/sanning om mig själv.
Vilket gör att jag attraheras ,när jag ser det speglas hos en annan människa.
Då vet och känner jag att det finns möjlighet till kärlek ,ömhet och en kärlek så sann och sund i sitt väsen. Få förundrat att möta och uppleva.
Den dagen och den framtiden ger alla dessa upplevelser en mening som är värt det.
Att uppleva kärlekens sanna väsen.Bortom spel ,manipulationer , Projektioner ,,försvarsmekanismer , Egon ,smärtkroppar .
I kärlekens sanna varande.
Otroligt tacksam för den skärseld jag gått igenom för att nå mitt sannaste väsen.
Tack alla ni som gett mig den lärdomen ,den hårda vägen.
Ärligt menat Tack från djupet av mitt hjärta och själ.

Min sanning är min...

Min sanning är min och min historia.
Kan du inte förstå ....
Så att negligera eller förminska min historia,  tar jag inte emot.
Respekt!
Ytterst självrespekt ,ingen kan Definera mig till något jag inte är.

Drömmarnas land....

I perioder drömmer jag att jag lever ihop med honom fortfarande.
Oftast befinner jag mig i köket i huset.
Där var jag oftast. Jag tog allt ansvar för hushållet och min dotters skötsel.
Jag var en oavlönad hushållslav.
Jag visste min plats...

Ibland drömmer jag att han får ett av sina vansinnesutbrott och mördar mig med kniv.
Jag dör blödande av mina sår på garageuppfarten....

Jag har i perioder övervägt att ta mitt liv , men kan inte vem ska då skydda min dotter?
Och inte göra så mot mina anhöriga .
Den tillfredsställelsen ska han inte få...

Jag vet att jag troligen inte kommer leva så länge.
Stressen kommer tillslut att ta ut sin rätt.
Jag planerar eller tänker inte på tex drömmar som pensionär...
Jag har inga drömmar ,jag jobbar på att bibehålla tak över huvudet och mat på bordet.
Maten blir allt svårare att bibehålla..
Jag får pengar av mina föräldrar ,när det finns inga.
De är pensionärer.Har stående inbjudan hos vänner ,kom om maten tar slut...

Frihet

Jag vill verkligen bli fri från det här.
Att min hörsel stress leder till överbelastat arbetsminne och koncentrationsvårigheter vidare till oro och utmattning slutligen sjukskrivningen.
När jag blir orolig ,går jag in i allt som hänt tidigare i mitt liv och den revictimering jag skapar i den yttre verkligheten i nuet...

Jag har nyckeln i min hand.....jag hittar bara inte låset....

Triggers

Jag har många triggers kopplat till hans person,känner jag igen dem.Så signalerar det fara.Jag drar mig undan ,flyr eller blir paralyserad/förvirrad.

* Att gilla samma Tv - program, idrottslag eller musik.

* Att titta mycket på Tv.

* Att dricka whiskey blandat med cola.

* Att klä sig på samma sätt.
*Att påminna om honom till det yttre utseendet.
* Att vara lång eller fysisk stor.
* Att säga efter regn kommer solsken.
* Att inte ha körkort.
* Att åka moped.

Och nog många fler hundra jag inte är medveten om förrän jag får en obehaglig dejavu -känsla eller ren panik.

Beteenden också....
Distans kontra värme.
Projektioner.
Sätta etikett på min person.
Förlöjligande.
Negligera.
Skämta på min bekostnad på ett förminskande sätt.
Fördomar /generaliseringar pga kön och etnicitet.
Tystnad - ingen kommunikation.
Ilska
Dissa andra människor.
Att inte berätta om sig själv på ett djupare plan
Att inte ha förmåga till att prata om sina känslor.
Att kalla mig psykisk sjuk,bipolär eller autistiskt.

ögon...

- Vet du vad som händer med dina ögon,när du pratar om det här?
Jag sitter hos handledande psykolog för min dotters funktionshinder.
Du tar inte ögonkontakt ,det gör du i vanliga fall,tittar på mig.Det kan upplevas autistiskt.

-Det blir så när jag pratar om det här ,jag går in så i mina minnen och befinner mig där.
Känner mig förtvivlad och maktlös.
Och befinner mig i den verklighet jag har lämnat.
Samt att jag vet att ingen tror mig.
Funderar du på om jag tror dig ?
Ruskar på huvudet.
Du beskriver tortyr..

Ibland berättar jag och då syns inte min ledsen het utan min ilska mot han och ilska bort socialtjänst och vården.Alla de personer och  forum som förminskat min historia och sanning.

En av mina triggers är varför gick du in i relationen?
Varför lämnade du inte?
När den frågan kommer vet jag att personen inte kan förstå vad som händer.
Inte förstår den långsamma process att internalisera hans definition av mig och hans verklighet som uppstår och hur man som individ bryts ner.
När det finns ingen yttre person att prata med.
När den som misshandlar är samma person du söker kärlek och tröst hos.
10år var jag själv i huset som Gud glömde.
Med mina tankar ,känslor och behov speglade av en mycket "sjuk människa".

Jag var ung och naiv.
Jag kunde inte förstå att en människa kunde ha andra drivkrafter än kärlek och empati.
Jag släppte in honom i mitt hjärta och trodde att han fungerande som oss vanliga människor.
Jag kände inte till narcissism el andra former av personlighetstörningar.
Jag var inte medveten om mitt relationsmönster.
Den starka längtan att älskas av en man.
Lika stark som en drog och att jag gjorde allt för att få den drogen/känslan.
De två frågorna väcker min egen skam och skuld.
Efter emotionell misshandel uppstår förvirring på identitetsnivå.Och även förvirring i att säkerhetställa andras människors dolda motiv.
Vad är jag?
Vad är du?
Definera jag verkligheten rätt?
Tydlighet ,inga spel och koll på mina försvarsmekanismer och andras.

Att vara på sin vakt...

Konstant....

Ha koll på att inte glömma saker ,göra misstag som kan väckas andras irritation.

En kvarleva från den tiden.

Ha koll på min dotter och han ,vem talar sanning och vem ljuger? Den sista tiden avslöjas han lögner gång på gång.

Ha koll på om han manipulerar dottern ,använder henne som ett redskap i sitt hat mot mig.

I nära relationer när händelser och beteende i nuet påminner om hans .....förvirring, rädsla och fara !

Sortera ut nuet från gårdagen...

Ha koll på partners projektioner och försvarsmekanismer ......och om han använder sig av härskartekniker  och det osynliga våldets mekanismer....

Att få dejta mig är lika svårt som att helvetet fryser till is.Har sett , hört och känt det mesta.

Och att bli förälskad? Är den yttersta formen av själv manipulation, från båda håll...dubbelprojiceringar ......

Socialtjänsten ,där existerar hans sanning om verkligheten och definition om mig.
Min beskriver av det våld han gjort/gör tas inte på allvar.

Psykiatrin,vilka glasögon har den här läkaren?
Vilken diagnos är på mode nu?
Och kombination av att ta tidigare läkares bedömning som sin egen.
Där existerar inte heller min sanning....

Och efter samarbete soc - psykiatrin där jag lyfte våld/misshandel som förklaringmodell. Under stark stress reaktion.
Så blev det ingen vidare kontakt tex enskilt med familjerätten med tanke på misshandeln och hur jag ska förhålla mig till honom i den gemensamma vårdnaden.I utredningen fastslogs att jag var psykisk sjuk ,hans ord.Och min version av sanningen togs aldrig upp.
Som en vän sa "Det sjukaste jag läst " och beskrev att jag var "problemet".
Psykiatrin påbörjade då sin avscanning mot autism och personlighetstörningar....
Tack !

Nätförföljelse

Något år efter jag gick...
Jag och en vän var hos en gammal granne som lagade min dator.
Vi går ut på en presentation jag har på nätet.
En man hade skrivit en snäll kommentar om att jag verkar vara en trevlig kvinna typ.
Det var en trevlig och positiv kommentar.
Kommentaren under hade HAN skrivit.

Du skulle bara veta...
..

Hans fanns på samma forum,jag visste inte det...
Profilbilden bara på hans kalla ögon...
Män som bara har bild på sina ögon ,får jag rysningar av och skulle jag aldrig prata med över nätet eller umgås med i IRL.

Ett tag senare kommer min dotter och frågar mig.
Mamma ,vill du flyga luftballong?
Frågar henne,  hur vet du det?
Pappa har visat en sida på nätet ,där det står så .
Han har visat dottern min presentation på en kontakt sida...
Han är blockad på facebook...sen många år.
Och förvissar mig om att jag inte befinner mig i samma cyberumsspace som han...
Kan inte blocka hans nummer helt,men har fått göra det i perioder...när han beter sig illa..
Kommer blocka honom varje helg nu...
Tre helger på rad skickar han psykliga mess.
Mitt straff för att jag inte förde över barnbidraget till honom.Utan själv ser till att det går till hennes kläder......
Därför får jag nu känna av den narcissistiska vreden....

våldet mot våra djur

Våra djur kastades , låstes in,  tom i korsfästelse position med två koppel.
En hund slogs ihjäl. Vad tog kattungen vägen som han inte gillade?
De väckte din irritation eller ilska när de inte lydde dig eller hoppade upp där de inte skulle vara.
Total lydnad...annars är det kört.
Vare sig som katt,hund eller din kvinna...

Qi-gong

Jag hade bestämt mig ,jag anmälde mig till nybörjar-grupp i Qi-gong.
Trots hans hån ,sånt jävla flum ! Ska ni stå nakna eller ?
Allt som intresserade mig ,hånade och förlöjligade  han eller omöjligjorde att jag kunde vara med på.
Jag ska ta hand om dottern.
Tillslut dog mina intressen ut ,efter som de och jag fick gå igenom en eld av hån,förlöjligande och irritation.
Va kul ! Det låter intressant! Tycker jag du ska göra !
Var ord jag aldrig hörde...

Hånad sjukgymnast

Jag fick yrsel och spänningar i nacken ,så en period började jag gå till sjukgymnast.
Han gillade inte det ,ska du dit ? Till den där löjliga karl?
Han hånade sjukgymnasten personligen och även jag som gick dit.
.....Jag la mig på britsen hos sjukgymnasten.Mina axlar var fria.Hans händer mot mina axlar och mina tårar som droppade mot golvet sakta....
En man som rörde vid min kropp.

Du ringer inte !

Dottern var ett par månader gammal....
Jag hade blivit osäker som person och ville ringa om min dotters hälsa.
Hon hade blod i sin avföring...
Han tog telefonen ifrån mig , du ringer inte BVC.
Sjåppa dig inte beteende dig som du inte kan ta hand om ditt barn!
Jag kan ringa min mamma och rådfråga ?
Luren i hans hand .
Du ringer ingenstans!
Jag visste min plats.
Jag ringde inte....

Du måste släppa du har bara ett liv!

Hur släpper jag det som varit ?
Är det sunt att ha så mycket teoretisk och praktisk erfarenhet av misshandel?
En del av min process till att förstå det som skett har varit att läsa om det dolda våldets mekanismer.
Det psykosociala miljö misshandel uppstår i och vidmaktshålls i. Kombinerat med hur "offren" hamnar i det och vidmakthåller det samt förövaren störning tex psykopati/narcissism/ antisocia personlighetstörningar . Samt de skador kvinnor får efter levt i såna här relationer.
Och samhällets syn och kunskap om våld.
Främst vård och socialtjänst förhållningsätt och kunskap.
Jag börjar se igenom "människor " och min upplevelse är att de flesta är så naiva ifråga om detta.....för att inte nämna det behov som finns att skuldbelägga kvinnan och de fördomar som finns mot oss ,vi som överlevde och tog oss ur.
Och den vård vi får och stöd vi får ifrån socialtjänst.
Det gör mig så sur ,irriterad hur vi möts....
Oftast var vi väldigt empatiska och redo att älska och älskas precis som du.
Vi valde fel ....inte i våran vildaste fantasi trodde vi att "ondskan" fanns personifierad i den man vi älskade.....
Det är fler "offer" som diagnostiseras av psykiatrin än förövare.Det säger något om vårat samhälle.

Grad av misshandel

För ett tag sen gjorde jag ett ATV -test som scannade av graden av misshandel.
Ett formulär med många frågor om våld av olika slag.
36 var grov misshandel .....jag hade 61 poäng.
Ja inte hos socialtjänst eller vården även om socialstyrelsens rekommenderar att ställa frågor om våld.
Hittade själv på nätet....väntar fortfarande efter 8år på frågan eller kunna möta det jag säger utan att förminska mig eller min historia....
Fast nu har jag gett upp det....min sanning är min...

Hur jag och mitt liv uppfattades av mina föräldrar

Bad mina föräldrar att beskriva mig under åren som försvann...

* Avståndstagande
*Zombie
*Tyst och svår att få kontakt med.
* Trött och slut
* Osäker , tex frågade han hur våran dotter skulle kläs.
* Fick inte titta på TV ,fick inte bli någon vana.
*Fick inte sova i deras gemensamma rum ,fick ligga på madrass, han skulle inte störas.
* Fick ej köra bilen ,det skulle han göra trots att han inte hade körkort.
* Var alltid vi som tog kontakt ,fick du ringa?
* Blev det något problem ,skulle du lösa det.
* Du såg inte ut att ha något liv.
* Allt var på hans villkor , fodrade total lydnad.

Sängen...

I många år sov jag på en madrass jämte min dotter i hennes rum.
När hon blev större flyttade jag in madrassen i lekrummet.
Han ville sova själv i sin säng,det var bekvämast för honom.
Jag delade rum med min dotters leksaker.
Inte värd att sova i samma säng som han.
Inget rum ,ingen säng. En madrass på ett golv...
Idag sover jag själv i en 160 cm säng i mitt sovrum i min lägenhet ,tacksam....

Duschtempraturen....

Jag fick duscha kallt.
Jag kunde ha sönder vredet på duschblandaren så jag fick duscha på hans temperatur.
Idag duschar jag så varmt det bara går ,alltid.
Fri att bestämma vilket värme mitt vatten ska ha när jag tvättar min kropp.

Makten om Tv

Ser hans kalla ögon.
Han håller fjärrkontrollen i sin hand ,pekar den mot mig som en laddad pistol. Jag reser på mig ,jag vet min plats.
Jag satt i hans soffa.
Jag hade valt program.
Jag går ut ur rummet.

När han kommer in i Tv - rummet är det första han gör byter bort det program jag valt.
Tyst peka med fjärrkontrollen eller säger väck! Det är min plats.

Kniven under kudden.

Jag ligger på golvet i lekrummet på en resårmaddrass ,fullt påklädd med en kniv under min huvudkudde. Dörren har jag låst. Min dotter sover i sitt rum.
Jag har räknat ut att hon är säkrare där ifall han får ett av sina raseriutbrott. Där han tappar kontakten med verkligheten .Så kommer vreden att drabba mig.
Jag har sagt att jag vill gå ifrån honom.

En sån kväll igen..

Ibland blir det såna kvällar ,när jag påminns om att misshandeln inte är över,den byter bara forum. Den fortgår inte innanför hemmets fyra väggar längre utan hittat nya vägar.
Där han kan fortsätta kränka ,sänka ,håna ,förlöjliga min person genom att nya aktörer manipuleras i att dela hans verklighet och bild av mig.Smutskastningen är total......

Ibland vill jag inte mer.
Min hälsa är körd i botten -ja den manipuleras det också på.
Kan inte gå in i nära relationer ,scannar av psykopati först.
Och de gånger jag försökt blir det kaos när jag möter ilska ,förlöjligande eller projektioner .
Hans ord och beteende gestaltat genom en annan man....
När är det över ?
3år kvar gemensam vårdnad.
23 år har han befunnit sig i mitt liv.
Kanske kan jag bli fri då...från det som pågår i nuet.
Tänker drastiskt ibland flytta 100 mil?
Avsluta det här livet.
Frihet
Är
Det
Enda
Jag
Vill.

Hejdå narcissister , energitjuvar och en och annan psykopat ....

   Hej älskade själ!
Jag vill dela med mig om en insikt som kom till mig i våras.

Om det händer en sak, en handling eller ord som en annan människa säger eller gör skapas en olustkänsla / förvirring inombords.

Vad ska jag göra då?

Det jag gör är att förklara att den här handlingen eller orden skapade den här känslan inom mig, till den som sagt eller handlat.Genom att förklara mitt perspektiv och hur jag tolkade orden när jag möts med förståelse.

Och får till svar.
Mina ord och handlingar skapade det här hos dig.
Du kände dig inte respekterad och du upplevde att jag sänkte eller kränkte dig det var inte min avsikt.
Det som låg bakom mina ord och handlingar , var det här.
Då tar personen ansvar för sin handling och olustkänslan inombords avtar

Om personen inte tar ansvar, vill inte ta sin del av det som hänt, får då skulle det  istället uppstå en olustkänsla hos honom. Då är det bättre för den individen att sätta upp skydd och på det viset inte själv känna olust.
Då kan han på ett omedvetet plan och medvetet plan använda sig av icke svar tex tystnad , ointresse , ingen ögonkontakt eller det var ett skämt, Gud va känslig du är,du gör en höna av en fjäder, hemskt vad du har hakat upp dig på detta, eller något annat dras upp som handlar om mina handlingar eller ord.
Då minskar inte min olustkänsla inombords utan den blir större och gäller då till att omfatta även försöket att tala om kränkningen blir en kränkning.

Istället för att avslutat den handlingen som diskuteras och man möts i förståelse, för hur olika vi kan vara och båda tar ansvar för det som hänt och olusten, känslan av icke respekt och den törnen i självbilden kan läkas. Så acklimatiseras den och blir till en ändå större olust som lägger sig som ett hinder i kommunikationen, gemenskap och relationen. Då bär den som först försökte nå samförstånd och förståelse . Vidare skulden och skammen och blir den som är jobbig.
Urk!.....

Jag kommer att skriva en fortsättning på det här, någonstAns finns ett till papper där jag exakt beskriver försvarsmekanismer. Det som ska sättas på pränt är det mönster jag själv har upprepat och vad det har skapat.

Ja , jag är färdig med den här typen av relationer.
Jag har den insikten att jag ser vad som händer med mig och även den andre.Jag har accepterat det som hänt och förlåtit , både mig själv och de jag har mött i livet som kunde hjälpa mig att upprätthålla detta mönster.

Kram

Skickat från min iPhone

Bokslut över en relation

Jag tror att alla människor vi möter har något att lära om oss själva.

De kollegor jag haft och de kärlekar jag har mött ,det som varit bra med just den personen ,tex sättet att tänka och förhålla sig till livet eller smarta praktiska lösningar av vardagen eller arbetet.Har jag tagit till mig.

Det jag har lärt mig det senaste året är när det negativa tar överhand ,när jag blir känslomässigt triggad och mitt bästa jag inte styr i förhållandet till personen ,så berättar det saker hos mig själv som jag behöver få syn på för att utvecklas bli en mer kärleksfull person i förhållande till mig själv och andra.

Hur mycket jag än älskade dig ,så mina förväntningar och mål med relationen delade inte vi.

Så själva strukturen på relationen och drömmar om vad våran kärlek skulle ta oss.

Det jag lärde mig av dig är vikten av att ha hälsa som en grundläggande värdering och vilka val du gjorde utifrån det.Ditt mål att vara i så god fysisk form utifrån ålder du bara kunde.Dina goda tränings vanor och tänket om balans.Att träning är insättning på kontot och livets goda I form av mat och dryck.Och varje vecka balanserar inkomst och utgift mot varandra.Jag fick intervjua , kartlägga och analysera dig inför mitt certificeringsuppgift , regelbundna tränings vanor över tid.

Min högsta värdering kärlek och min syn på att den är basen i livet som allt vilar på.Att älska fullt ut alla styrkor och brister.Att vara psykiskt och emotionellt nära mig i hjärtat och mentalt skrämde dig.

Att blotta hela sig och låta kärleken genomsyra hela ditt väsen och relationen och se vad som händer då...Där fick vi aldrig den djupa kontakten och samtalen.Jag förstod ändå genom det du sa att jag öppnade upp dig lite grann.

Du valde att sätta etiketten djup och grubblande på de existentiella frågorna , du trodde aldrig på någon gud något större än den fysiska verkligheten.

Jag tror på universum kärlek ,att öppna sitt hjärta för energin som finns i allt och låta den flöda genom hjärta ,inom sig och ut till dig och andra på så vis ett form av kretslopp med en energi och kärlek så stor och stark ,som finns inom och utom oss.

Där var jag bara flummig utifrån din verklighet.

Och jag fick rollen som den ostrukturerade och förvirrade ,du kontrollen och ordningen.

Tänk vad du hade vunnit på att låna lite av mig.

Du blev så tyst och återkom aldrig till ämnet ,när jag vände på det jag gjorde när jag kartlagda dina tankar värderingar och beteende kring hälsa.

ställde frågan vad hos mig som jag är bra på kunde du ta vara på och lära dig?

Svaret blev bara tystnaden mellan oss...

Vi mötes i den fysiska närheten ,smekningar , kramar och lusten till varandra sinade aldrig.

Första gången vi älskade blev du rädd när du såg mina ögonen fulla av lust och min själ.

jag tyckte det var över för fort och jag ville också komma precis som du..När du kom var sexet över....och jag fick tillfredsställa mig själv med väldigt lite engagemang från dig.

Jag ville och kunde älska fysiskt mycket längre än dig. Jag kände alltid att jag attraherade dig och som du själv sa så föddes lusten ,hur trött eller sjuk du var och det förvånade dig.

Kom du ihåg, hur full av beundran du var över hur jag betedde mig på fest när min partner inte var med? Hur jag tydligt levde efter det och var lojal och trogen?

Varför Fest hånglade och kysste du  en annan kvinna alltid på gemensamma fester?

Jag förstod aldrig det,för jag kan inte kyssa en annan man när jag älskar i mitt hjärta.

Hur du avfärdade det beteendet du själv hade. 

Hur det kändes inombords ,när vi pratar om vad som väcker lust och sexuell tändning.

Du sa att kyssas...

Det här är en av anledningarna till att jag inte kunde vara ihop med dig.

När jag öppnade mitt hjärta och talade om vad som gjorde ont och vad jag inte ville uppleva igen...

Så gjorde du det fast jag sa det är det grymmaste du kan göra mot mig?

Du kan inte spela på att du blivit psykiskt misshandlad , sa du när jag blottare mina sår.

varför spelade du på just mina sår?

Jag kan inte älska dig hel ,sa du.

Du behöver gå i terapi.

Visserligen sant och hade jag följt dina råd

Och börjat i terapi så hade jag avslutat Våran relation mycket tidigare.

Mina sår kom ut till ytan ,det jag stoppat undan och inte läkt hos mig själv.Jag insåg hur förvirrad , arg och ledsen jag blev när det förflutna och nuet knöts ihop av samma beteende.Hur jag först logiskt för mig själv försökte skilja handlingarna ifrån varandra
Och placera det förflutna i det förflutna och nuet i nuet.Att känslan jag kände var för stor till det som hände i nuet.Jag förklarade det för dig,och ville att du skulle ta ansvar för din del av saken och jag min.
Hur jag vädjade om olika perspektiv och inte rätt och fel.Jag sökte din förståelse , din ursäkt och tröst.Mitt mönster när jag känner mig sårad i relationer.När det inte kom , hur jag triggades emotionellt ,jag blev tuff och sa vassa ord.
Hur jag sökte din kärlek vädjade om stöd medan jag sjönk djupare in i min rädsla , det händer igen.
Min förtvivlan och sorg. Ångest och panikattacker det gjorde ont.Och slutligen distansiera de jag mig emotionellt och stängde mig inne i mig själv.
Jag hade inte då förmågan att möta dig längre , varje ord , varje beteende jag fångade upp och kände igen blev en bekräftelse på att du var en stor skit....

Du är trevlig att umgås med vi har skrattat mycket tillsammans ,vi delade humorn.

Vi delade behovet av fysisk närhet med kläderna på.

Vi har haft många diskussioner om politik , samhällsfrågor som varit stimulerande .

Vi delade tankar om hälsa.

När jag kröp upp bredvid dig i soffan och myste av din närhet , du gjorde mig lugn och avslappnad.

Trivdes så bra i ditt sällskap i nuet.

Längtan efter mer av det och en vardag att vakna och somna i sked som vi ofta gjorde.

Det var min dröm och mål , den gjorde dig rädd.

Jag ville ha en fast punkt med dig och en bas av kärlek.

Du hade din fasta punkt i ditt hem och samlande.

Dina rutiner och vanor ,Våran kärlek var kryddan för dig.

Nu är målet en fast punkt i mig själv , tryggheten.

Bra vanor och rutiner för mig själv. En harmoni , balans och kärlek till mig själv.Den dag kärleken kommer i min väg igen.

Är jag fortfarande trygg i mig själv och kärleksfull.

Jag släpper in mig och dig i mitt hjärta ,delar den kärlek och frid jag har.Och kommer att leva nära dig fysiskt ,psykiskt och emotionellt.

Jag tror på en kärlek stor ,stark och sann som utvecklar oss båda framåt till våra bästa jag.

Att läka ett trasigt hjärta

Hur gör man ?

Jag Fick med mig  från terapeuten att jag måste jobba med  besvikelser i tidigare relationer för att bli hel.

Besvikelser ?Hur reder man ut situationer och handlingar ,där någon annan är inblandad.När inget förlåt finns el ursäkta, det var inte meningen finns?

När saker gjorts i direkt uppsåt att såra?

När nya saker läggs ihop med gammalt?

Samma handlingar men olika personer?

Besvikelser och att bli sårad någon gång drabbar ju oss alla i livets gång.

För mig blir det ju så när såren inte läks,

Så blir det en triggerspunkt en stressor.

Uppkommer en liknande handling el situation så höjs stressen och jag blir på min vakt och gamla sår och känslor kommer upp till ytan.

Innan så kom bara känslorna och jag reagerade med ledsenhet och förtvivlan.

Nästa steg blev att jag förstod att styrkan ,den känslomässiga reaktion inte stod i proportion till det som hände i nuet att jag förstod att det var gamla känslor inblandade.

och då började minnena komma från de tidigare händelserna.

Händelserna i nuet ,blev en känsla av obehags-dejavu de kom oftast i relation till saker som hände i relation till min Fd särbo.

När det sker hos mig blir jag först förvirrad och känner ett obehag.Jag vet inte hur jag ska tolka det som händer.För jag befinner mig i ett ben i det förflutna med visuella minnesbilder och känslor till och samtidigt i nuet med den händelsen som sker nu och känslan till det.

Jag blir tyst ,drar mig tillbaks i bästa fall.

Tar upp papper och penna och skriver om den gamla och nya händelsen försöker sortera ut ,vad är vad.Går tillbaks i situationen och säger det som hände nu triggade igång gamla minnen och känslor hos mig.Och förklarar vad i nuet som jag inte gillar .

Jag trodde att det var så jag skulle göra.

Tillbaks fick jag ,du spelar på att du har blivit misshandlad och en diskussion om rätt och fel i sak

Istället för olika perspektiv utifrån den vi är.

Jag talade om vilket beteende som jag inte kunde hantera om det sker i nuet , hur jag mådde av det och hur grymt det är att göra det mot mig.

Jag trodde att talade jag om det så i kärlek till mig så skulle beteende upphöra.

Det blev inte så , beteende upphörde inte och jag fick hantera de gamla minnerna, nuet och nya -gamla minnerna inom relationen.

En spiral som gjorde ondare och ondare.

Precis som spiralen i min och min dotters fars relation.

För varje gång det inträffade blev jag förtvivlad , arg och jag börjar stänga ner mitt hjärta ...

jag börjar distansiera mig bort ifrån personen och relationen.Och en utlösande faktor gör att jag går i ilska sorg och förtvivlan.Jag går fast jag älskar för min egen överlevnad skull.

Och såren tar jag med mig.

I den senaste relationen skrev jag ner alla makt/kontroll -strategier och försvarsinställningar jag tyckte han hade att jobba med....

Kanske inte det bästa och trevligaste förhållningssätt för en dialog.

Jag var arg och sårad.

För vem kan hantera en sån information rätt el fel?

Det dödar nog helt dialogen.

Hade varit bättre om jag bara fokuserat på mina egna och hanterat dem.

Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.

Frustration över myndigheter

När man tagit sig ur år av kränkningar är det lätt att mönstret består.
Svenska myndigheter har inte de kunskaper som behövs för att se möta och förstå överlevare.
De har inte din upplevelse och kan inte förstå eller tex se mönster som fortgår ,vid tex gemensam vårdnad.Även om du nu är så stark att du inte längre upprätthåller fasader , släppt din egen skuld och skam.Säger att en misshandel har ägt rum och dock det då föreligger problem att få samarbete runt barn att fungera. Både pga av dina egna sår och de nya former av kränkningar partnern har hittat oftast genom barnen.
De är inte ovanligt att förövaren spelar offer gentemot era gemensamma barn och väcker barnets empati.Barnen blir givetvis oerhört kluvna.

Jag fruktade alltid att han skulle kränka vårat barn.
Det jag i min vildaste fantasi inte kunde föreställa mig men som är verklighet är att hon hamnar i hans verklighetsbubbla precis som jag gjorde i livet med honom.Är det bara manipulationer eller finns ett genetisk arv förutom det uppenbara miljö?
Det mest geniala förslaget jag fått är gemensam terapi med min förövare.
Nej,tack svarade jag .Jag har fått ut honom från mitt huvud han ska inte in där igen.Detta trotts jag sagt han misshandlade mig psykiskt i 10år.
Terapeuter förstår inte den inre stress som finns.
Och beteenden som används för att fylla tomrum
Och döva smärta inombords och upprepade depressioner ses som ett kriterie för tex bipolär diagnos.När man behöver titta närmare för kriteriet för tex postraumatisk stress.

Vägen tbx går genom att förstå att de professionella utövarna inte förstår , har kunskap.
Din erfarenhet och förmåga att se det som sker är din.Du själv måste läka dina sår först.
Sen all kunskap som finns tex på internet om harskartekniker ska du äga.Brusa aldrig upp flippa aldrig ur ,ha kontroll helt över dig själv.Så behöver du inte uppleva nya kränkningar...