Ensamhet

Jag känner i bland min ensamhet.
Jag har vissa erfarenheter som är svåra att få återspeglade.
Först den pykiska misshandeln och dess sår.
Med delar av min person som behöver defineras om.Och dess känslor och smärta jag går igenom.
Mina första fyra år levde jag i en relativt tyst värd.
Innan min hörselnedsättning upptäcktes.
Hörselnedsättning är ett exkluderande handikapp med risken att hamna utanför.
Sen min introverta läggning.
Att jag behöver tid till att tänka mina tankar och bearbeta mina känslor.Fylla på min energi genom stillsamma aktiviteter.
Förmodligen är jag även högkänslig också .
Förmågan att ta in mer sinnesintryck än de flesta och bearbeta den på ett djupare plan.
Att känna av stämningar ,det som inte sägs rent ut.
Min INTJ ,en förmåga att processa stora delar information.Bryta ner abstrakta ,komplexa processer i logiska handlingsplaner.
Paradoxen av att vara en naiv idealist ,jag vet att det mesta går att lösa.Ordet omöjligt finns ibland inte i min värld.Och den styrkan av att veta gör att jag går in i David och Goliat situationer.
Slicka sina sår och den cyniska delen av mig kommer fram.Genom att se igenom ansvarslöst och olika företeelser vi människor håller på med.
En stor hjärna i förhållande till ett stort hjärta.
Har många gånger gjort mina sår större.
Jag trivs i  goda vänners lag.
I nära kärleksrelationer är jag öm och har intuition.
Bryr mig om.Och har lätt för att förmedla min kärlek.Jag trivs att vara i en annan människas närhet.Att vakna nära någon . Leva nära någon annan ,då tänker jag mindre.
Lever mer...
När jag lever själv ,försummar jag mig själv i perioder.Gör det enkelt för mig.
Fastnar i mina tankar.
Det är lättare för mig att möta och ta hand om andras behov och känslor än mina egna.
Förstår att det inte håller.
Att jag bör bli bättre på att ta hand om mina egna behov först.
Så enkelt att skriva ,svårare att göra i praktiken.
Jag hämtar energi av att mötas och älskas av någon.
Saker känns meningsfullare och roligare då.