bokslut över en relation...

Jag har hört hans röst en gång ,den var djup och jordad.
Sa ,du skulle göra avslappningsband med den rösten.
Så mycket mer kom jag inte ihåg.
Jag var pinfull på rosévin och grogg blandat med gin och cola.
Mitt sätt då ,att trycka ner min smärta och ångest.
Det var efter en kväll i en kärnfamilj som min egen sorg ,förtvivlan kom upp efter den familj jag aldrig fick uppleva.Utan den narcissistiska dysfunktionella varianten. Jag fick för att överleva släppa min dotter till honom då....Jag som alltid kämpat så....fick ge upp...
Vi hade börjat prata då ,något halvår innan via nätet.Jag var tydlig med att jag var i relation då och ville bara prata.Han fick följa mitt uppbrott och lite misslyckad dejting.
Jag drog in honom i min oro karusell.
Jag blottare mig ,som man oftast gör när livet rasar och man mår dåligt.
Han fanns där i en svår tid.
Han utnyttjade aldrig situationen,när jag var sårbar.

Vi har pratat djupt och lågt.
En jordad man framträder med stor integritet och humor , värme och intellekt.
Som har ställt bra frågor även visat sin ömhet.
Det blev aldrig av att vi träffades ,där har även jag bromsat.Eller att vi pratat mer i telefon.
1 1/2 kommunikation via nätsida mai/kik.
När vi gick från mail till kik.
Försvann hans tankar och känslor mer bort ifrån mig.Jag kände att jag blottade mig emotionellt och inte han. Att vi slutade el började inte mötas bakom Våra fasader.Att vi inte kunde möta varandra på djupet.Han har aldrig projicerat mot mig.
Han har en tendens att dra sig undan ibland.
Och för mig blir det till det yttre distans kontra värme. Att dra sig ur ,när jag hettar till.
Utifrån den jag är kan hans svar vara/verka nonchalanta men ytterst sällan.
Men att vi inte kommer närmare varandra fysiskt och jag inte ser/ känner hans känslor gör mig fumdersam.
Sen har jag tagit mycket plats i våran kommunikation, det är jag medveten om.
Och är ibland inte speciellt jordad.
Vi har möts i humorn och värmen.
Regniga vardagskvällar.
Våra sms och den regelbundenhet de haft.
Är nog så min kommunikation skulle se ut i vardagen med en man jag håller kär.
Jag gav honom möjlighet att möta mer av mig.
Tror kanske det blev för mycket känslor för honom.
Feedbacken uteblev och jag "förolämpade " hans myndighet  och han var trött och som han i sin profession bemästrar att inte gå i "klinch" valde han sitt svar.
Som blev bara dissande för mig.
Jag valde mitt svar ,lika orelevant som jag tolkade hans.Jag speglade min upplevelse av svar tbx.
Schack Matt ......
Jag säger inte två gånger till samma man vilket beteende jag inte vill möta.
En gång är slump.
Två gånger är ett mönster.