Tilliten som gick förlorad

Precis som alla andra vill jag älska och älskas som jag och du är. Jag vet att det finns människor med lägre empati med stora Egon utan samvete.
Jag är rädd för att möta dem.
Initialt kan de bete sig väldigt bra.
Det står inte alltid i pannan vem de är.
Så förälskelse för mig är en plåga.
Att våga bli det.
Läsa varje tecken .
Är detta en sund man?
Så kasten blir tvära inombords.
Mellan förälskelse och rädsla.
Mellan intimitet och avstånd.
Saker sker jag backar hem för att fundera.
Lägger puzzel ser mönster.
Blottar mig själv för dig.
När jag gjort det.
Känner jag mig jobbig och rädd.
Jag vill inte bli sårad igen.
Jag vill inte längta och sakna.
Jag vill inte att du ska spela på mig för att få det du vill ha.
Tydlighet är viktig.
Emotionell bekräftelse.
Inga ändringar i planer.
Inga förväntningar du inte kan infria.
Att känna mig trygg.
Just nu balanserar jag mellan förälskelse och att backa hem ,gå.
För det känns inte tydligt när vi kan ses.
Jag backade hemåt och sen gick jag framåt mot dig igen.
Jag orkar inte med otydlighet och diffust.
Det är en sån skillnad när jag vet vem du är.
Nu blir jag bara en version av mig själv som är jobbig för mig att möta.
Så pass jobbig att jag funderar på om det är värt det.
Att ens försöka öppna upp för kärlek.
Försöka möta en man i kärlek.
Fanns det en snabbspolningsknapp skulle jag ta den förbi förälskelsen faser.
Så grymt smärtsam och jobbig att uppleva.
Misstänksam.
Emotionellt och mentalt påfrestande.
Just idag är en sån dag jag inte orkar.
Vad vill du ha?
Vad söker du ?

Har kommit fram till att tillgänglighet att inte kunna träffas utan livspuzzel som lägger hinder iväg. Får mig att känna mig bortprioriterad.
Jag kan inte känna mig som nummer 5 på prioriteringslista.
Män med barn och fd som jobbar helger går fett bort i mitt livspuzzel.
Hårt ,befinner man sig närmare varandra går egna barn och min kärlek att få ihop.
Barn går först det förstår jag.
Har alltid mitt barn gjort på gränsen till egen självutplåning.
Ingen energi för eller prioritet av behov som inte är en mammas .

När ett flygplan kraschar och masken om luft ska prioriteras mellan dig och ditt barn.
Tänker 9 av 10 barnet först.
Vem ska rädda barnet om du dör av syrebrist?