Kasta in handduken

Ibland får man inse att motståndet är övermäktigt.Hur mycket jag än vill.
Jag kan inte ta någon plats bland fd jour ? helgjobb ,där min tid med dig stryks direkt.
Näsblod har upphört på de 30min det tog dig för att rusa  upp ur min säng och åka hem.
Han är så gift och upptagen det bara går i mina ögon.
Min status är som katten.
Jag klappar dig när alla andra människor i mitt liv fått sitt.
Inget kan byggas utan tid och möten.

Min tid med dig är också viktig för mig.
Min tid ska inte behövas vägas i vågskålen mot barnens tid , det är inte schysst.
Vad och vem blir jag om jag ifrågasätter då ?
En bitchig som inte förstår hur det är att ha barn?
Lika väl som tiden finns och respekteras för andra kan tiden med mig respekteras.
Han vill inte.
Barnkortet dras ,han har inte skapat plats och möjlighet för kärlek i sitt liv.
Om 3-4år är båda barnen i puberteten och då är föräldrar inget som prioriteras och så ska det också vara.
Jag hoppas det för din skull.
Har inte du behov , drömmar och längtan?
Att älska och älskas av någon som ger av sin tid och kärlek?
Som tittar på dig med ömhet och åtrå i sin blick.Som vill älska den person du är?
Inte de roller som styr din tillvaro.
Kan ha helt fel utifrån mitt perspektiv  och projicerar till viss del.
Det blir så för jag kan inte läsa dina tankar och förstå dina känslor.
När ska vi ha tid för det?
Men de är de här tecknen jag ser.
Jag har själv varit ägd i liknande mönster.
Jag bröt mig fri.
Kärlek är att kunna backa bakåt och skapa egna liv åt båda håll.Jag försöker.
Det här har varit en sällsam upplevelse.
Och vad jag gör och känner när jag blir riktigt kär. Mina kontakter försvinner för jag säger att jag befinner mig i en passion.
De vill och vågar inte vara bara vän.
Min bekantskapskrets krymper för jag väljer dig gång på gång.Lite komiskt det känns inte ömsesidigt.
Jag är kär och jag tror  du är mest  kåt.
Just nu känns det som det bara är min kropp du vill ha.
Den förvåning och känsla som jag kände när du gick ,kände mig så värdelös och förnedrad.Inte en gång till.
Tredje gången det är ett mönster nu.

Jag har inget att gnälla över det är var de spelreglerna vår kontakt började med.
Jag är inte funtad så att jag kan separera känslor från sex.
Kk och ytliga sexuella möten ger mig inte något i längden.
Jag bröt 3år särboförhållande med att ifrågasätta våran relation.
Jag sa ;
Du sätter spelreglerna.
Jag har en Kärlek relation du har mig som kk en extra krydda.
Epilog...
Jag vill respekteras tillräckligt mycket.
Att tid finns för mig och vara en integrerad del av någons verklighet.
Allt annat blir bara meningslös smärta för mig.
Det är ju fb att jag väljer exakt de personer jag kan spela upp  och återskapa det förflutna.Rota runt i de sår jag trodde var läkta.
Snacka om att vara ägd.
Jag är inte perfekt ,jag har fel och brister.
Jag vet vad mina sår bor.
Jag avskyr när mina känslor drar igång.
När jag inte kan stilla mig.När jag slänger ut mina giftpilar.Blir elak och dömande.
När jag känner mig liten , övergiven och oälskad.Känna att det är den lilla flickan inom mig som gråter. Hon vänder taggarna utåt och skyddar sitt hjärta.Det beteende gör att jag avvisar andra och mina mönster vidmaktshålls.Jag tappar min logik ,tålamod och coolhet.
Och jag är inte ännu tillräcklig skarpsynt för att se igenom en mans avsikter.
Inte tillräckligt stark i min tro på dina känslor att jag kan vila i nuet.
Låta tiden gå.
Se det jag ser.
Ge det jag får.
Det är inte det människor säger utan det som de gör som spelar roll för mig.
Jag orkar inte gå dig till mötes igen.
För jag tror inte du förstår eller har förmåga och de fysiska förutsättningarna att ge det mitt hjärta behöver för att läkas.
Jag släppte in dig i mitt hjärta bakom mina försvarsmurar ,hur det nu gick till ?
Jag är inte där jag borde vara än i att attrahera det jag vill vara och vill ha i gengäld.
Varför ska det vara så svårt att bara älskas som jag är.Få möta sund kärlek?
Vill men tvivlar.
Utnyttjad för många gånger.
Lämnad i tårar.
Vägen känns så lång och svår hem till min mans hjärta.
Var är du ?
Jag orkar inte vänta och leta längre.
Jag kastar in handduken.
Det gör ont att prioriteras bort , avisas, att inte vara en del av någons hjärta.
Att känna och förstå det i varje poor i min kropp.
Hur känns det att älskas av en man ?
Sunt ifrån hans hjärta ?
Jag vet inte.
Säger som min dotter säger ,du tänker för mycket.
Han är nog en bra kille ändå och alla mina sår kommer upp.Vi alla har våra liv att leva.