Dikt

Jag vill ta bort det som gör ont
Att inte höra ifrån dig känns
Att inte få av din tid
Då tänker jag
Jag går min väg
Jag orkar inte
När jag tänker på att gå iväg
Gör det ändå ondare
Så stanna eller gå ?
Att befinna sig så i strålkastarljuset från dig
Sen när de slocknar så blir det tyst ,kallt och tomt.
Jag vill inte känna de här vågorna av smärta saknad och längtan.
Så varje smärtvåg jag rett ut själv.
Gör att jag  puttar dig längre och längre ur mitt hjärta.
För att jag kan inte kräla i min smärta när du inte förstår mig.Och fortsätter med det som sårar...Jag känner mig så omogen och tillplattad för det som vänds emot mig.
Är att du alltid verkar ha dina barn.
Vem kan slåss mot det utan att framstå som störd.Så synd att det inte finns fysisk tid för kärlek i ditt liv.
Då blir du tillslut bara luft för mig.
För att jag ska överleva.
Hade det funnits en gemensam grund av spelregler ,respekt ,förståelse , vilja ,  tydlighet , kommunikation , kärlek och tid.
Kanske jag kunnat implementeras i ditt liv.
Nu är jag den leksak  du tar fram när du har tid och stoppar tillbaks i lådan när du lekt färdigt.
Så känns det för mig.
Om det är så för dig vet  jag inte.
Jag kanske ser saker i dig som inte finns ?
Hoppas för att jag känner mer än åtrå.
Jag ser ingen annan än dig.
Och du kan inte ge mig den tillit och trygghet jag behöver för att kunna fortsätta att våga  älska passionerat och komma nära.
Känner mig så olyckligt kär.
Mina helger är ett helvete.
Mitt arbete distraherar mina tankar men även där kommer tanken på dig.
Mitt hjärta snörps ihop mina ögon blir fuktiga och allt stannar upp när längtan och smärtan far genom min kropp.
Därför jag vill gå.
Jag sjunker.
Män är inte min grej.