Hur tar jag mig ur ambivalent anknytning?

Jag har nog i alla nära relationer haft en partner som varit otrygg undvikande.
Vilket gör att jag mår sämre.
Att de dragit sig undan inte haft förmågan att stå kvar utstråla den trygghet så jag kunnat bygga tillit till dem.
Jag har tillit men den bryts ner av händelser som sker och jag
När jag öppnar mig vill mötas i emotionell närhet.Så blir det förr tufft för dem.
Våra mönster triggar varandra.
Jag blir på och de blir av.
När jag blir utsatt för stress blir mitt behov av närhet större.
Jag drar ett tufft lass i min vardag.
Ibland vill jag bara luta mig mot någon.
Stanna upp bolla lösningar.känna värme  och stöd.
Det värsta som finns är att känna sig bortglömd,bortprioriterad och avvisad .
Jag sluter mig själv.
Ångesten väller fram i min kropp.
Allt gör bara ont.
Jag är inte viktig för dig.
Försöker stilla mig.
Pendlar mellan att det är inte ok att behandla mig så.Jag vill ha tydlighet och struktur.Tid att mötas.
Att jag inte bara är en kropp du vill ha.
Att jag är offentligt och erkänd person i ditt liv.
Till att du överreagerar ,tänk kärleksfullt.
Det finns förklaringar.Saker sker och andras prioriteringar har inget med ditt värde att göra.
Det här innebär att jag är dålig på att ställa krav.Ställer jag krav undrar jag om de är rimliga.Jag blir kall och hård.
Bitchig vänder taggarna utåt skyddar den ledsna och kärlekstörstande delen av mig.
Jag när jag inte ser och vet vem du är .
Är plågsamt.Förälskelse är plågsamt.
Att inte veta hur mkt den andra gillar mig.
Då börjar jag hamna mellan hopp och förtvivlan.
Spelar han bara spel med mig?
Jag är en kropp.
Jag är en av många i ett stall?
En smärta som tär och vägen ut blir att skapa det jag inte vill ha.
Jag avvisar  dig innan du avvisar mig.
Att gå och vänta på att du inte finns där när jag behöver dig som mest gör för ont.
Det här är gamla mönster om att inte bli sedd och bekräftad.Älskad och tröstad.
Att höra till och vara en del av en gemenskap.
Så längtan i sig efter kärlek blir det som gör att jag aldrig når den.
Så länge jag bär detta inom mig som min sanning kommer jag attrahera det jag inte vill ha.
Livet i sig ger mig tillfällen att möta det gång på gång tills jag inom mig själv hittar vägen ut och kan lösa eller inte möta det i min fysiska verklighet längre.

http://nyinsikt.se/artiklar/terapi/samtalsterapi/anknytningsteorin-karleksrelationer/