Har förstått att jag triggas igång när en person sätter spelreglerna .
Det är viktigt att jag på ett tidigt stadium lyfter mitt behov av tydlighet och lika villkor.Innan allt spårar ur...
Inställda och abrupt avbrytna dejter mår jag inte bra av.
Det känns grisigt för mig.
Även om orsaken kan vara förståelig.
När jag inte känner mig respekterad så reser jag "ragg".
Sätter ner foten.
Jag kan sätta gränser på ett mildare sätt.
Utan att tränga upp folk i hörnen.
Jag är verbalt stark och vass.
Och har jag torkat mina tårar och förklarat vad som är viktigt för mig.
Blir jag så besviken om samma sak upprepar sig.
Jag gillar inte att behöva säga ifrån när det är så självklart vad personen brister i.
Och möta det gång på gång.
Att jag ska ta på mig skulden för hur han beter sig och jag blir ledsen och far iväg emotionellt.
Jag måste se det tydligare.
Att mina känslomässiga reaktioner gör att handlingen som utlöst det passerar förbi utan att granskas.
Just nu känner jag mig "som en galning".
Det hade varit så enkelt att lösa.
Ja ,du och jag har en planerad dejt.
Jag fullföljer mitt åtagande.
Även om min fd är inkallad för andra helgen när du förväntade att vi skulle ses.
Mina barn vill jag träffa och att de får umgås med någon annan vuxen än mig behöver inte skapa skuld hos mig.
Några timmar en kväll och komma hem till lunch igen.Jag kommer kl 19.00 och jag vill vara hemma igen hos mina barn på förmiddagen.
Det kan tom vara bra för dem.
Det kan vara bra för mig att skapa plats för en kvinna i mitt liv och i slutändan mina barn.
Det du och jag bestämmer respekterar jag.
Du och dina känslor är viktiga för mig.
Ja ,jag förstår att du förväntar det av mig när jag uttrycker min saknad efter dig.
Och jag sa ja till att tillbringa en natt ihop.
Du har inte fått mycket av min tid på sistone.
Jag förstod så illa du tog vid dig.
Du sa det till mig.
Förlåt att jag inte tänkte på ditt perspektiv.
Och jag.
Jag förstår att vårat möte började som en kul spännande ,passionerad grej mellan oss.
Att det skulle vara något kravlöst som gick att kombinerar med ditt jobb och det avtal ni har att du alltid tar hand om dina barn med kort varsel.
Jag förstår att din saknad var äkta och att barn alltid prioriteras först även om vi hade något planerat.
Jag måste släppa dig fri.
Det här är inte kärlek.
Att släppa dig är kärlek och låta dig bli ett vackert minne.
Kärlek är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar