söndag 24 april 2016

Återtraumatisering...

http://vuxnabarn.nu/vuxna-barn/komplex-traumatisering/

Ibland räcker det med att läsa om andras upplevelser för att få flashbacks tbx till sina egna.Idag försöker jag mota bort stänga ute sjukvården bemötande för 8år sen.
Känslan är ilska och ångest.
Släpper jag muren och låter mina känslor ta sig in i min hjärna bland mina minnen så är den här dagen förstörd.
Jag vill inte det.
Vill bara ha en lugn och fridfull söndag utan mina minnen.
Jag minns läkaren hans fråga mitt svar.
Min skam att berätta det jag var med om och hans svar.
-Du har inte blivit misshandlad.
Där efter ett sexuellt övergrepp jag inte berättade.
Fick jag fel diagnos , vård och medecin.
För 1 1/2 år sen scannade jag av igen för diagnosen.
Den lyftes bort.
Men skadan var skedd i möte med psykiatrin och socialtjänst var jag vansinnesarg.
Jag hamnade där igen i mina minnen.
Sa spelar ingen roll vad ni tycker.
Jag vet att jag har blivit psykisk misshandlad.
Nästa möte var jag ledsen bara grät.
Konsekvensen för mig?
Psykiskt instabil och inte tillräcklig föräldrar förmåga att bemöta min dotters emotionella behov.
Misshandeln skrevs aldrig in.
Jag gjorde orosanmälan pga de tecken på försummelse av dottern hos pappan.
Hon/jag levt med i 7år pga av hans antisociala personlighetstörning/narcissism.

Psykiatrin ?
Nu blev jag väl avscannad för PTDS?
Nope på kö till utredning för autismspektrumtillstånd.
Ja du beter dig ju bortom alla sociala regler .
Du förstår ju inte andra människor perspektiv?
Varför sätter man en patient som mår så dåligt i samverkansmöten?
Jag hade inte förmågan att säga nej.
Jag hade ångest och blev helt ofungerande en vecka innan möten och en vecka efter...
Mity sätt att uppleva verkligheten bottnar i en neuropsykiatrisk diagnos som jag aldrig haft tecken på i min barndom.

Detta börjar luckras upp ,ny läkare , ny sjuksköterska .Mer tesen att jag reagerar normalt på onormala händelser.
Men fortfarande är jag rädd för att lyfta de sår och konsekvenser som misshandel gett mig.
För sjukvården är numer en del av min återtraumatisering.
Och en del av mig vill bort från dem.
Läka mina sår i ett annat forum.
Där jag inte blir ifrågasatt eller återtraumatisering.
Har så jvl svårt med tilliten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar