Så har det hänt igen .
Tappa kontakten med verkligheten .
Det tog 4timmar att ta tillbaks den hjärna som kidnappas emotionellt av mina känslor.
Alla strukturer och rutiner föll.
Ett sms ,boka in ett möte med skolan och en sjuk och motvillig dotter var allt som behövdes.
För att trigga igång starka känslor.
Sår finns som i liknande händelse i nuet ,drar igång mig.
Jag tappar fokus ,mår illa och förtvivlan.
Världen runt omkring upphör att existera.
Starka känslor som rasar inombords ,sliter,tuggar och drar på insidan.
Tårarna bränner bakom ögonlock.
Känslan ,jag vill bara lägga mig ner och upphöra att existera.
Jag orkar inte mer.
Förtvivlan .
Irritation och frustration.
Logiskt försöker jag analysera situationen .först väldigt enögt ,argt och frustrerat.
Sen försöker jag försöka greppa lösningen.
Vad kan jag göra ?
Någonstans där när jag försöker bena ut nuet ,landar jag i mig själv 4 timmar senare.
Fann mig i situationen och bad personen som triggade mig att möta mig utan för boxen tänk och inte skapa låsningar.
Jag förstår och respekterar ditt sätt att göra så.Dialog utanför sms var min vilja.
Visserligen projicerade jag detta med låsningar.Jag själv var på väg in i det i min känslomässiga inferno.
Personen ringde ,stor eloge.
Blev ett bra samtal och ett möte.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar