Min mor gråter.
Hon berättar om mina ögon.
När jag tittar på henne på sjukhuset.
Jag ska opereras och föräldrar får inte följa med in i operationssalen.
För lite att förstå sjukhusets policy och regler.Ett barn som får möta en operation själv.
Mina ögon skvallrar om rädsla och förtvivlan.Vad händer ? Varför överger du mig?
Jag ger henne Förlåtelse.
Det var ju så på den tiden.
Själv minns jag inte detta i bilder.
Men känslan har följt med mig i livet.
Sorg ,förtvivlan , rädsla , ilska och ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar