Minns så väl att för många år sen när jag var gravid med min dotter så läste jag en tidning.
I den fanns en artikel om hur en man behandlade sitt blivande faderskap och den gravida kvinnan.
Hur han la händerna på hennes mage ,pratade med sitt barn.
Ömhet ,förväntan och respekt.
Kärleken för kvinnan och det ofödda barnet.Graviditeten var en gemensam process.
Kommer ihåg hur denna artikel gjorde mig så ledsen och hur jag längtade efter att mötas just så under min graviditet.
Min graviditet var en ensam period .
Min dotter växte i min mage och redan där var hon inte viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar