Idag vaknade jag upp till ett problem min dotter skapat.
Har börjat ta min puls när jag känner att jag är stressad av såna saker.
110 i puls 15min efter jag vaknat.
Jag inser att det håller inte.
Att jag kan inte fortsätta så.
Att utsätta kroppen för den stressen.
Det handlar ytterst om mitt fysiska liv.
Jag kan inte lösa en del saker ,hur jag än försöker.
Den här stressen har jag tagit med mig in i mina relationer.
Tillsist faller jag ihop i en hög av utmattning.
Så när jag behöver dig som mest så går du eller jag säger ,det här fungerar inte.
Sen början vägen tillbaks .
Hjärnan som ska läka ut stressymptom.
Känslor som ska bearbetas.
Ilska ,sorg ,rädsla och maktlöshet.
I botten av mig själv får jag fatta beslutet.
Jag ska tillbaks.
Jag ska leva.
Jag ställer livet mot döden.
Och väljer livet varje gång.
Livet har jag en gång fötts till.
Samt aktivt valt att fortsätta att leva.
Det ger en styrka och kraft.
Vad är viktigt.
Vad prioriterar jag?
När stressen blir övermäktig pratar jag med min far.Tillsammans benar vi ut problemen.Oftast säger han ,det här är inte ditt ansvar att lösa.
Vi diskuterar lösningar och förhållningssätt.
Han säger många gånger ingen människa kan lösa det här själv.
Du har gjort allt du kan göra.
Vad ska du mer göra?
Så känner mig lugn ,en sak itaget nu.
Tröttheten lägger sig .
Känner hur trött jag är.
Ska vila sen städa och jobba.
Hade varit så skönt med full återhämtning.
Ladda om nu.
Sen resa mig upp och bara göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar