Avvisad

Ibland i mitt liv har jag känt mig avvisad av den man jag älskar.
Även i andra sammanhang kan jag känna mig utanför att inte räknas.Att inte riktigt tillhöra gruppen.Se handlingar som görs av andra som "puttar ut" mig.

Har haft en helg av hög ångest.
Som utlöst av min känsla att avvisas.
Smärta ,förtvivlan och sorg.
Jag förstår att något djupt och gammalt ligger bakom de här starka känslorna.

Fysiskt till det yttre handlade det om att en man som triggar igång detta.
Hela innebörden av hans livsval sjönk in.
Att de öppningar jag såg för mig i hans liv försvann. Att han bestämt förklarade att hans vuxna barn var första prioritet.Att min existens skulle hållas hemlig för att han skulle bygga hennes tillit till honom.
Jag uppfattade att de skulle bo tillsammans så länge han var tjänstledig från sitt jobb.
Nu flyttade han fram den gränsen att han kanske skulle behöva stanna längre.

Jag hade fattat beslutet att jag hanterade det halvår det var frågan om.Samt att dottern hade inga bekymmer med att han har relation till en kvinna.
Det var viktigt för mig ju med att borderline är med i bilden.

På ett vis vill jag skrika till honom du gör fel val efter läst mer om funktionsnedsättningen.Läst vilket helvete nära anhöriga går igenom vid borderline.
På ett sätt blir det en form av misshandel pga de förmågor som saknas vid socialt samspel.Seperationsångest är en del i diagnosen.Har han väl förändrat hennes boende och de ska bo tillsammans kan det mkt möjligt blir att hon inte kan släppa pga sin separationsångest. Och för att dämpa sin ångest då går in i psykiska hot och fysiska självskade beteenden.

Och hon kommer vara hans första prioritet.
Han jobbar på att bygga upp tillit nu.
Gamla sår ska läkas genom att han kommer inte lämna henne som hens mor gjort.
Hon har alltid velat bott hos honom.
Men det har inte gått pga jobb ,avstånd och kanske hans relationer till kvinnor ?
Jag började ställa frågor om detta rätt raka och tuffa. Det resulterade i att han kände sig angripen och måste försvara sig.
Då förstod jag att i detta ligger en massa skam och skuld inblandat.Bra triggers att styra någon med.

Han vill förhindra/förebygga ev självmordsförsök.
Borderline är också en manipulativ sjukdom så risken finns att han kommer få göra sitt val.Och välja sin första prioritet.

Soppa ,rent ut sagt.
Jag själv lyfte till honom att jag kände mig lurad.Jag kände mig avvisad och kände besvikelse, irritation och sorg.
När jag lyfter mina känslor till honom går han djupare in i resonemanget ,dottern är första prioritet.Blir irriterad på mig.
Säger att jag inte förstår att jag angriper och anklagar honom.

Kände att diskussionen vi hade spårade ur och ringde upp.Han svarade han var för trött . Tillsist lämnade han mig i sms-konversationen med orden jag ska lägga mig. Så jag kände att mina känslor räknades inte och inte mitt perspektiv.
Och att inte svara i telefon och avbryta samtal med att jag ska lägga mig.
Jag kunde inte sova efter detta.
Blir silent treatment.
Så jag önskade honom ett gott liv.

Dagen efter kom en sur mun och jag förklarade åter igen mina behov och känslor. Hans prioritet var hans golfklubbor. Jag kunde låsa upp garaget så kunde han hämta dem föreslog han.
Så enkelt ska du inte komma undan sa jag.
Så jag bestämde att han fick hämta dem när jag var hemma.Så avvisad igen han gör slut på vad nu våran relation ska definieras som.

Lördagskväll skulle vi gått på en gemensam parmiddag.
Han tar kontakt med mig på kvällen och frågar om jag vill reda ut det ?
Han vill.
Att han ser en framtid för oss.
Kanske imorgon eller om 1år.
Så när jag mår som sämst för ångesten är rätt stor när det blir lördagskväll.
Så får jag en bild på maten.
Jag ifrågasätter det.
Inombords känner jag ,vad elakt och utstuderat.Min känsla av att stå utanför blir förstärkt av det.Jag är inte där utan ligger hemma i världens ångest efter blivit avvisad gång på gång av honom.

Så funderar ,han kan inte möta mig emotionellt.Vad är hans problem?
Vanlig manlig tröghet?
Narcissism.
Psykopat .
Kom fram till att här finns förmodligen  autistiska drag som försvårar mentaliseringsprocessen.
Att kunna förstå någon annans känslor och perspektiv.

Jag har mina sår efter min misshandel
Och en man som inte har förmåga att  förstå eller är emotionellt klumpig som både avvisar vid gräl och inte kan stanna upp och lyssna på det jag säger ?
Behöver jag det ?
Förövrigt var det ett väldigt gräl sjuk och infekterat förhållande han lämnat.
Jag är ingen drama -Queen.

Jag vill ha en relation där vi båda har rätt bra självinsikt.Där han aldrig lämnar situationen.Att respekten hos sinsemellan värderas n högre än att ha rätt.

För egen del ?
Reda ut mina starka känslor när jag känner mig avvisad.
Kunna bekräfta och validera min ev partner bättre.
Även om vi inte tycker likadant är det hans sanning i ev gräl.
Och attrahera en man som oxå äger denna förmåga.

Egot död - hitta sitt sanna jag.

Alla människor har grundläggande behov fysiska tex mat och sömn.Psykiska, närhet , gemenskap och älskas. Andliga Vem är jag?
Vad är mitt jag ?Varför ser världen ut som den gör ?Godhet-ondska.

Är ni med ?

Alla människor påverkas under sin uppväxt.Hur de fostras . Förväntningar andra har.Feedback från familj , skola ,vänner , sin partner och arbete.
Den kultur man tillhör.
Den religion man bekänner sig till.
Det land du bor i.
Genom allt detta byggs ditt värdesystem upp.Hur du ser på dig själv och andra.
Rätt eller fel.
Dina normer skapas.
Din roll tar form.
Och den du tror att du är.
Dina möjligheter och begränsningar .
Mycket av detta har inte ett smack att göra med den du egentligen är bakom dina präglingar.
Mycket är illusioner och självmanipulationer.

När våra grundläggande behov inte tillfredsställs tex pga av rädsla att inte älskas som du är. Samt Våra värderingar och det system av normer och lagar som präglats in i oss som begränsar . Vi ser inte oss själva som vi är .

Då födds en  smärta eller en känsla av tomhet eller en inre rastlöshet eller en längtan efter något mer.
ego för det är mitt sätt och ord för att beskriva det ,får fritt spelrum.
Hen är ordningsfascist och ser till att du håller dig till dina präglingar dvs livslögner.
Hen är svart och vit i sitt dömande och pekar gärna finger åt andra.
Ja allt som avund , girighet , generaliseringar , elakhet och ren och skär ondska. Status , prylar och andras tyckande blir viktigt.
Hen försvarar sina präglingar med näbbar och klor.

I detta att inte tillfredsställa sina behov med rätt saker.En bebis som skriker för att blöjan är våt ,ska den tas av och inte få mat istället.


Smärtan som uppstår för att du inte får blöjan byt för att din förälder inte lyssnar  till dina behov.
Tillslut är det okej att inte göra det för det har du lärt dig.

Smärtan gör vi allt för att undvika , snabba kickar som leder till beroende handlar ibland till viss del att döva denna smärta att fly.
Bakom allt detta finns ditt sanna jag som vill leva sitt liv .Vara den hen är.
Och möta sina behov.
Vara fri från självmanipulationer och egot som tar det i försvar.
För att hitta sitt sanna jag måste egot dö.
Vägen ditt är att möta sig själv i kärlek.

Att välja otillgängliga män

Jag är mest ledsen för att jag gör det.
Förbannad att jag aldrig väljer rätt.
Att jag åter igen hamnar i den situationen.
Där samma sak till dess yttre form sker.
Att prioriteras i andra hand. Denna gång av en man som faktiskt fått en andra chans.
Han bränner även denna.

Det vi kvinnor gör felet är att inte lyssna på det personen faktiskt säger.

- Det blir ju en sorts fling.
- Jag hade inte en tanke på att träffa en kvinna .Jag skulle strunta i kvinnor i flera år och bo ihop med dottern .
- Hon vill att jag ska må bra så att jag har en relation är inget problem.
- Jag vet hur hon reagerar så jag säger inget till henne om dig ,hon är så glad nu.
Hon har alltid velat bo hos mig.
Det har inte gått innan.
-Jag har tjänstledigt till våren.
-Jag har inget där mitt jobb är ju på ett annat ställe.
- Jag får se hur hon mår ,jag kanske får stanna beroende på hur hon mår.
Börja plugga  där.

Mörkning kallar jag det.
Grymt gjort.
Att ge lite hopp om en framtid.
Jag aldrig var tänkt att vara en del av.
Att inte säga sanningen till en människa skadar relationen till den personen.
Jag var beredd på att ge det en chans.
Att jag förstod hans behov och sätt att lösa situationen.Att stå tillbaka en tid. Träffas lite mindre .Ge det en chans.
Tittade på transporter dit.
Att dottern var positivt inställd till hans relation till en kvinna var något jag hade som grund för mitt val.
Det finns ingen plats för mig.
En krydda i tillvaron .
Någon att sätta på när dottern kanske kan vara själv.
Inget mål , ingen framtid  .
Jag vill inte
Gör lite ont ett tag.Kanske mest för att jag några gånger fick uppleva vardagen igen.
Ha en man nära i vardagen .
Att jag saknar det.
Att ha någon att älska och älskas av.
Idag skulle jag vara tacksam för mycket  många tar för givet som lever ihop.
En famn att komma hem till.
Ja tom att bli sur på ibland;-).

Är det så här det ska vara ?

Jag vill bara ha ett liv.
Den här kampen som förälder till ett funktionshindrat barn tar död på mig.

Våld i nära relationer är tortyr.

Intressant att hitta en rapport som styrker det jag beskrivit med egna ord.
Först misshandel i sig och sen att mötas av en okunnig omgivning inklusive myndigheter gör att det fortsätter .
Att jämställa med tortyr..http://www.expressen.se/nyheter/amnesty-de-utsatts-for-tortyr/

:-)

Älskade pappa

Jag står rätt själv i min vardag.
Idag vaknade jag upp till ett problem min dotter skapat.
Har börjat ta min puls när jag känner att jag är stressad av såna saker.
110 i puls 15min efter jag vaknat.

Jag inser att det håller inte.
Att jag kan inte fortsätta så.
Att utsätta kroppen för den stressen.
Det handlar ytterst om mitt fysiska liv.
Jag kan inte lösa en del saker ,hur jag än försöker.

Den här stressen har jag tagit med mig in i mina relationer.
Tillsist faller jag ihop i en hög av utmattning.
Så när jag behöver dig som mest så går du eller jag säger ,det här fungerar inte.

Sen början vägen tillbaks .
Hjärnan som ska läka ut stressymptom.
Känslor som ska bearbetas.
Ilska ,sorg ,rädsla och maktlöshet.
I botten av mig själv får jag fatta beslutet.
Jag ska tillbaks.
Jag ska leva.
Jag ställer livet mot döden.
Och väljer livet varje gång.
Livet har jag en gång fötts till.
Samt aktivt valt att fortsätta att leva.
Det ger en styrka och kraft.
Vad är viktigt.
Vad prioriterar jag?

När stressen blir övermäktig pratar jag med min far.Tillsammans benar vi ut problemen.Oftast säger han ,det här är inte ditt ansvar att lösa.
Vi diskuterar lösningar och förhållningssätt.
Han säger många gånger ingen människa kan lösa det här själv.
Du har gjort allt du kan göra.
Vad ska du mer göra?
Så känner mig lugn ,en sak itaget nu.
Tröttheten lägger sig .
Känner hur trött jag är.
Ska vila sen städa och jobba.
Hade varit så skönt med full återhämtning.
Ladda om nu.
Sen resa mig upp och bara göra det.

Beslutet att skriva...

Länge funderade jag över om jag skulle skriva denna blogg om åren som försvann.
Kände en sån olust att göra det.
Visste inte om jag skulle orka rota bland gamla minnen.Eller mer jag kommer inte ihåg.Stoppat undan så många.
Läser min blogg med jämna mellanrum.
Ser vad som utvecklas hos mig.
Den tuffaste perioderna i mitt liv är åren som försvann och de två senaste åren.
En yttre verklighet som varit tuff samtidigt som jag skrivit mig igenom läkningen av det som var..
Jag är tacksam att jag tog beslutet.
Nu handlar det om att gå från överlevare till levare i resten av mitt liv.
För jag är värd det.

Ångrar du något?

Dina blåa ögon möter mina.
-Nej ,jag ångrar ingenting ,svarar jag.

Allt jag gör klokt ,sansat ,skruvat och gränslöst leder mig in i min egen kärna.
Ångrar ingenting allt är utveckling.

- Du har stark självkänsla?
Ja ,det har jag.
Så skönt att det strålar ut att det syns.
Jag har jobbat mig till den...

Ursäkt och Förlåtelse...

Jag definierade mina gränser det här beteendet är inte okej.
Förklarade varför.
Gick hem från arbetet med en olustkänsla.
Kl 07.00 dagen efter kom den första responsen.Det vi gjorde var inte okej
Jag är tacksam för att du talar om för mig att du ser det ,på det viset.

En kvart senare kommer nästa . Med en rädsla för att jag ska tycka illa om hen.
Att hon skulle få "skulden" för det beteende som uppstod i arbetslaget.
Nej , jag ser det inte så sa jag.
Att det ska vara en representant från mitt arbetslag ,tycker jag är helt riktigt.
Sättet det skedde på var inte hen delaktig i.

Är glad att det nu syns tydligt på min arbetsplats att några lägger arbetsuppgifter de själv inte vill ha i knä på andra.

Och att kollegor lyssnade på det jag sa och bad om ursäkt.
Fortfarande ser det inte riktigt hela dynamiken och spelet som fortgår att de alla har tendens att lägga sitt ansvar i andras knä..

Ingen är perfekt och den självkänsla och självinsikt för att se sin del i saker som sker och händer är inte alltid lätt.
Ibland kommer den senare och även jag handlar fel.
Att svälja sin stolthet och stå för det jag gör.
Att kunna be om ursäkt och kunna ge Förlåtelse är ödmjukhet från båda håll.

Jag har blivit trampad på många gånger i mitt liv.Att människor ser det och respekterar min person och ber om ursäkt.
Det läker även andra sår där aldrig någon ursäkt sagts.
Nu börjar jag närma mig sammanhang där mitt mönster börja mildras.
Respekt kommer inifrån.

Tacksamhet

Tacksamhet är intimt ihopkopplat med ödmjukhet ,ansvar ,respekt och självkänsla.
Ibland kan vi blanda ihop sund tacksamhet med tacksamhetsskuld.

För ett par år sen hade jag vänner som ställde upp mycket för mig.
Hos mig födde det i stunden sund glädje att de brydde sig om mig och såg mina behov.
Tacksamhet.
Att få ge något till någon annan kan vara lättare än att ta emot.

När du ger känns det bra ,du kan känna att du gör rätt och visar medkänsla.
Det känns bra inombords.
Att ta emot kräver en sund självkänsla.
Någon annan ger mig något jag behöver.
Av egen fri vilja.
Eller bara för att de vill.
Ibland kan stoltheten göra att det blir svårt att ta emot.Jag behöver något av dig men innerst inne vill jag kanske vara självständig inte behöva be dig om hjälp.
Så varje gång du ger kan det minska min självkänsla.Jag behöver din hjälp.
Om givande kopplas ihop med ditt ego.
Att du känner dig stark av att ge.
Om att ta emot handlar om min stolthet (ego).
Kan den som tar emot känna känsla av hjälplöshet och tacksamhetskuld.

En sund tacksamhet och givande bygger på att det sker ifrån hjärtat.
Och att jag får ge dig något jag vill av egen vilja.Min gåva till Dig är att jag får ge.
Att jag är tacksam att få ge dig något jag vill och kan för att berika ditt liv.

Tacksamhet att få ta emot din gåva och den känsla som ligger till grund för den ,en osjälvisk handling.
Att bekräfta det du gör osjälvisk för mig genom att känna en sund tacksamhet.

Tillslut blev vännernas givande en fråga om makt och självkänsla.
Den jag var förminskades.
Deras bild av mig ,det som speglades tillbaka.
Blev för begränsande för mig.
Min egen inneboende styrka och kraft sågs som lägre.
Tillslut när jag fick de orden.
Det kommer du inte att klara av själv.
Gick jag min väg.
Bort från ett givande som gödde någons ego och sänkte min stolthet.

Sund tacksamhet är glädje ,ödmjukhet ,klara gränser för ditt och mitt ansvar .
Respekt för varandra och bådas självkänsla byggs upp på ett sunt sätt.

Att känna tacksamhet ger ödmjukhet.
Tacksam för det vi tar för givet.
Tex de relationer vi har ,jobb ,hälsa, boende , en vacker solnedgång och barnens skratt.

https://posttraumatiskstress.com/psykisk-misshandel-och-barn/

Socialtjänsten manipulerade min utredning.

http://mobil.dn.se/insidan/man-kan-manipulera-en-utredning-utan-att-ljuga/

http://www.op.se/jamtland/ostersund/kvinnojouren-hon-maste-fa-upprattelse