Att ett helt liv slagits för min dotters rätt till utbildning på sina villkor.Reglerat enligt skollagen för alla elever utom diagnoser inom adhd och autismspektrumtillstånd.
Att Symptomen på diagnosen används till att beskriva min dotters karaktär och den bakomliggande orsaken som illvilja.
Det är förmåga och inte vilja det handlar om.
Jag har mött hemmasnickrade amatör psykologiska tolkningar hos alla personalkategorier i det svenska utbildningsväsendet.
Nu är jag uppe på förvaltningchefsnivå.
Jag hotar med skollag ,skolverket ,diskrimineringslagen och advokat.
Hur mycket ska EN förälder kämpa för någonting som är en rättighet?
Samt den tolkningen att jag är en curlande morsa som inte ser att min dotter manipulerar mig.Att jag är blåst och lider av behov att bestämma över min dotter och skolan.
Lösningen och problemet ligger hos mig.
Sätt lite gränser!
Bestraffa henne !
Tvinga henne !
Låt henne bestämma själv!
Låt henne delta på möten själv!
Informera inte den som fungerar som hennes stöd/kontaktperson,dvs jag.
Problemet är hennes morsa som inte fattar någonting och ska bestämma.
Jag är så trött på alla dessa fördomar som min dotter möter konstant.
Jag är vuxen och möter dem som hennes Mor.Det gör mig så ont att se.
Hennes symptom speglade och tolkade så fel.Vad händer med hennes självbild?
Och hur länge ska jag / vi orka att slåss mot fördomar?
Vi är inte ensamma det är vardagen för många barn och elever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar