I min verklighet nu möter jag män som hyser mycket kärlek och tar stort ansvar för sina barn.De gör prioriteringar som bygger på kärlek till sina barn.
Då menar jag stora prioriteringar i arbete , boende och relationer.
Det väcker respekt hos mig.
Jag kan känna igen mig själv i deras prioriteringar.
Det väcker också hos mig känslor.
Kan jag ställa mitt ego åt sidan?
Kan jag och vill jag prioriteras bort ?
Jag har mina sår och den längtan jag hade till den förälder jag knöt an bäst till.
Min barndom var en fysisk längtan så stor efter min egen far.
Mitt liv fick färg när han kom hem från sina resor.
Nummer dyker inte de män upp som mentalt inte kan ge tid och kärlek.
Mönster spelas upp så jag ska få syn på det och läkas.
Män som prioriterar sina barn finns i min verklighet.
Stort och vackert.
Ett stort sår inom mig själv vidrörs.
Jag var det barn som inte kände mig prioriterat. Ni gör rätt prioritering gentemot era barn.
Jag vet vilken smärta det medför att spela upp det mönstret i alla vuxna kärleksrelationer.
Att attrahera de män som kan bidra till att göra mina sår större eller att läka dem.
Min egen dotter har fått exakt det här mönstret också.
Att längta efter faderskärlek.
Till skillnad från mig så finns min far i mitt liv.Han och jag har ett band en kontakt och kommunikation som är få vuxna kvinnor förundrat att ha med sin far .
Men ändå finns något som ligger kvar.
Som gjorde väldigt ont som liten flicka och stoppades undan.
Min dotter har en far som inte har förmågan att älska och prioritera henne.
Det gör dubbelt ont när jag möter dessa män.Jag ser det de ger som inte jag fick då och det min dotter aldrig kan få av sin far.
Jag vill ha det av dem.
Så emotionellt känner jag min smärta.
Mentalt så förstår jag dem och min smärta.
Det går att lösa.Ge av din kärlek till mig.
Få mig att förstå att jag också rymma i ditt hjärta och liv.Jag stödjer din prioritering.
Jag tar emot din kärlek som en vuxen kvinna.
Eller så kan jag sluta upprepa mitt mönster.
Försonats med mina sår och smärta.
Jag har full rätt att känna den känsla jag stoppade undan som barn.
Mellan mig och min far.
Förlåta dig att det blev så.
Och att min känsla har jag rätt att känna.
Den lilla flickans behov blev inte tillfredsställda.Det har skadat mig mycket och mina relationer.
Min dotter har fått sitt anknytningsmönster undvikande.
Jag kunde inte pga mina mönster ger dig en emotionellt tillgänglig pappa.
Jag har alltid gjort mitt bästa.
Jag vet att det finns sår och smärta jag är ansvarig för hos dig.
Förlåt.
Älskar dig så gott jag förmår.
Min egen mors roll är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar