Ilskan som blev acceptans

Du måste acceptera din verklighet ,det är absolut inte lätt , sa han.
När jag gick in i väggen hamnade jag i terapi.
Jag var arg på pappan ,skolan , soc, BUP , Psykiatrin och dottern med rätta.
Om du börjar acceptera ditt liv där du befinner dig nu kan saker inom dig luckras upp och påverka din yttre verklighet.

När ilskan lagts sig var jag mest ledsen och besviken och sårbar.
Bakom ilskan fanns sån stress en kropp som gått på högvarv och tassat på "äggskal"
I drygt 20år.
Bakom stressen fanns rädslan.
Rädslan för att själv riskerat att dö av hans våld.
Eller att min dotter skulle göra det.
All kamp för att få omgivningen att se och förstå det jag gjorde.
För att skydda henne.
Alltid en ångest på lur som jag hittade strategier för att dämpa.
En av dem var att kämpa mig sjuk.
Tillslut kände jag fara för mitt liv.
Jag kommer att dö av min stress genom infarkt el stroke etc.
Eller så kommer jag att avsluta mitt liv för egen hand.
Det finns en term som beskriver hur offer för psykopati tillslut tar sina liv.
Att fortsätta ha psykopaten i sitt liv och hantera all djävulskap.Att aldrig känna sig fri.
Därför det är så viktigt att staketera ut gränser runt sig och inom sig.
Skapa frid ,här har han ingen makt över mig.
Ett sätt och första steget är att acceptera sitt eget liv.
Det är absolut inte lätt.
Ja jag har barn med honom.
Nej ,du kan inte jämföra med andra kvinnor som har gemensam vårdnad med en sund man.
Acceptera han kommer aldrig att bli en sån.
Familjelivet ni levde var ditt även om drömmen fanns om ett annat.
Rättvist ? Nej inte på långa vägar men det är mitt liv.
Tugga i sig och acceptera.
Friden börjar infinna sig korta stunder.
Allt blir tomt.
Du känner hur du griper tag i varje händelse för att dra igång den välbekanta stress-spiralen.
Andas ,släpp !
Sakta sprids en ödmjukhet mot sig själv.
Hur har jag orkat?
Vad själv jag stått?
Vad stark jag måste vara.
Lögnerna och manipulationerna syns så tydligt nu.Jag ser spelet.Jag ser hur vi utifrån egna syften och mål behandlar varandra.
En del människors värdegrund tar jag direkt avstånd mot.Lämnar dem.
Staketerar går inte i strid med människor med en värdegrund som inte inbjuder till dialog , förståelse och samförstånd.
Ser dock ödmjukt vad de kämpar med men jag är inte intresserad av att vara en del av det.
Manipulationer hur jag lurar mig själv.
Fejsar jag.
Accepterar att jag har mindre smickrande sidor och beteenden.
Jag omfamnar dem och accepterar dem.
I acceptansen spår växer ödmjukhet och en sund kärlek.
Just nu är jag grymt tråkig mot vad jag varit.Går inte igång så mycket på impulser.
Har inget större behov av yttre stimulans.
En dag i solstolen är höjden av njutning.
Som Ferdinand under korkeken sitter jag där i mitt nu och är tillfreds med det.
Att vara fri.
Tack älskade, vackra , kloka och underbara M.
För evigt tacksam att våra vägar korsades.