Ansvar

Det är elevens eget ansvar att anmäla bortappat busskort.
Får jag till svar när jag efter fem dagar vill lösa det för att slippa betala resorna till och från skolan.
Efter dagliga påminnelser har hon fortfarande glömt det.

Vem äger ansvar om eleven har kognitiva funktions nedsättningar  och äger inte förmåga?

Föräldrar som inte finns fysiskt på plats i skolan?
Eleven som inte har förmågan?
Kan regeln som syftet på att lära eleven ta ansvar.
Vara diskriminerande för den som inte har förmågan ?
Yttersta  fysiska konsekvensen är att min ekonomi drabbas.Den psykiska hos min dotter att hon råkar ut för fördomar och tar det personligt.
Nu vet rektor och mentor om hennes kognitiva svårigheter.
Jag påminner henne hemifrån.
Hur och När ska frågan om busskort bli löst.?
Jag får inte lösa det men varje dag som går får jag betala för hennes resor till och från skolan.
Medan skolan lär ut ansvar till en elev som har bristande kognitiva förmågor.

Visst kan jag driva det som diskriminering pröva deras regel hur den står sig mot diskrimineringlagen och skollagen.
Ska det behövas?
Jag kan vara lika fyrkantig jag med om det behövs.
Att kunna ta ansvar handlar bla om mognad och kognitiva förmågor.
Nedsatta kognitiva förmågor ger en lägre mognadsnivå än en elev i samma ålder.
Det är vedertagen fakta.

Att kunna fungera i samhället bygger på eget ansvarstagande.Lagar som styr funktionshindrades rätt till anpassningar på sitt arbete är starka.
Arbetsgivaren har ett stort ansvar till att skapa förutsättningar för en miljö som den funktionshindrades kan utföra sitt arbete.
Att undanröja de hindren som skapar en högre arbetsbelastning på den anställde för att förväntningar att du ska utföra ditt arbete på samma villkor och förruttsättningar som oss andra.
Även om din förmåga inte existerar.

Vi som lever med dolda handikapp möter ofta fördomar från dig som inte har kunskap eller förståelse.
Du förstår inte att din förväntning på oss vad vi kan utföra är som du skulle be en rullstolsburen människa att ta lite ansvar.
Gå upp för trappan !
Ibland har inte du förmåga till humanism eller att kunna sätta dig in i en annans människas perspektiv.
Som tur är finns det stark arbetsmiljölag,diskrimineringlag och skollag.
Får den rullstolsburna en rullstol att ta sig fram i.En hiss istället för att krypa uppför trappan och förståelse att det tar lite längre tid så kan henne ta sig upp för trappan.
När kunskapen om att hennes inte kan gå.
Förståelsen att det tar väldigt mycket tid energi och värdighet att krypa upp för en trappa det kan jag inte förvänta mig av henne. Samt anpassningar i hens fysiska miljö i form av rullstol, hiss och att det tar längre tid.

Så hur löser vi frågan om busskort ?