Om jag kunde göra ett hål i tidens väv...

Letar efter den dikten med den rubriken.
Över hundra inlägg kräver sin tid att hitta.
Den handlar om kärlek till den kvinna som hade modet att lämna sin misshandel relation.
Som var trasig men hade en sån glöd ,beslutsamhet.
Hon som möttes av stängda dörrar och behandlades illa många gånger.Hon som blev ledsen , arg och förtvivlad.
Hon som grät sina tårar i ensamhet.
"Om jag kunde göra ett hål i tidens väv skulle jag ta dig i min famn.Ta din hand och följa dig genom lycka och sorg.
Torkat dina våta kinder.
Gett dig tröst och kärlek."
Den delen av mig fanns med där på den tiden.
Min egen kontakt med mitt inre var mindre då.
Och den delen av mig hördes bara som en svag viskning då.

Jag har sagt hejdå till Mr Nikotin.Till min fetma.
Till osunda män.
Sagt hej till hela mig.