Min sanning som bekräftades till slut

Det tog 11 år att få min sanning om våld bekräftad och dess konsekvenser för mig.
Ge aldrig upp!
Jag möte tillslut ett par till kalla ögon.Blev fysiskt misshandlad.Min rädsla triggade alla försvarsmekanismer.Jag gick in i väggen igen.
Men den här gången hamnade jag hos en psykolog som ifrågasatte mina tankar och strategier.
Även ifrågasatte den vård jag fått.
Du har konsekvenser av det våld du mött.Du har aldrig fått stöd att sortera upp det som hänt.
Du har mött så mycket empatilöshet av andra människor.Kränkts och åter kränkts.
Tacksam.
Vården gav mig en PTSD diagnos.
Men den är troligen felaktig även den.
Utan de strategier som jag använde för att överleva i det hus som GuD glömde följde med mig genom livet.
Allt det kommer att beskrivas i den bok jag skriver nu.
Hoppas kunna hoppa på en utbildning ,en insiktbaserad som bygger på de tre principerna.
En dag kommer jag att stå på en scen , i min egen föreläsning och berätta sanningen om de åren som försvann.
Välkommen.
Ingen ska behöva uppleva de konsekvenser jag fått leva mig igenom.
Kan jag nå en kvinna eller man och förkorta deras lidande med flera år.
Så ger det mig en mening.
Du är inte ensam.
Din sanning är din.
Du är värd lycka , sinnesfrid och harmoni.

Ett år har gått.

Såg 9:ornas glädje över att sluta skolan.
En liten tår i ögat och minnet av hur hon slutade.
Och var hon står idag.
Kommer avslutningen av 9:orna alltid dra upp den kamp jag fört för att hon skulle klara skolan .
Årsdagen av den strid jag förlorat .?
En sorgsen dag alla förhoppningar och drömmar om grundskolan begravda för alltid.
All tid , alla möten , all stress för att vända.
Det kunde använts till något annat.

Psykisk misshandel en bra sammanfattning!

https://posttraumatiskstress.com/psykisk-misshandel/

Arogansen som skinner igenom...

1 1/2 år senare har jag honom på tråden.
Han med de  beteenden som är orsak till den här bloggen.
10 min samtal om dottern och 20 min om hans förträfflighet.
Så uppfylld av sitt eget ego.
Jag hör hur allt faller platt mot marken .
Hans nålstick .Hans grandiosa självbild.
Hur han smiter undan allt som luktar föräldraransvar.
Så genomskinligt  tråkig och dryg.

Inser nu att jag träffat så många människor efter honom som har empati , omtanke , engagemang och kärlek i sina hjärtan.
Jag är inte rädd för dig längre och hatar dig inte.
Tycker mest du är patetiskt.
24 år tog det.

3år senare.

Den här tiden för 3år sen förstod jag som den första vuxna att min dotter behövde mer stöd än hon fick.Jag misstänkte att hon tjuvrökte.Hennes betyg dalade och hon hade hög skolfrånvaro i det andra hemmet.
Jag kontaktade skola , bup och socialtjänst.
Polisen var inblandad också.
Ja ,det har jag redan skrivit om.
Nu har jag hittat droger.
Jag agerar annorlunda nu än då.
Mest sorgsen och funderar på om jag tagits på allvar då ?
När jag lyfte hennes behov och vilka åtgärder som behövdes då.
Kanske hon gått ut skolan med betyg ?
Nu tagit sommarlov från det första året på gymnasiet?
Haft pågående medecinering?

Jag hoppas vår relation klarar även detta och att hon inte väljer drogerna.
Att hennes marginalisering och utanförskap kan brytas.
Jag tror på henne .
Hon har potential .
Någongång måste hon hamna rätt.
Lugn , sakligt och lågaffektivt är jag.
Ett hjärta som älskar bortom allt och som sätter gränser.
Jag hade rätt ni hade så fel det bara går.
Vi fortsätter och klarar oss utan er.
Finns det en Gud behöver jag dig nu.
Förtröstan.

Den medvetna kärleken.

https://utforskasinnet.se/karleksrelationer-utvecklas-bestammer-sig-for-att-vaxa/

Jag ser inte kärlek som ett tomrum inombords som ska fyllas av någon annans kärlek.
En kärlek som redan finns inombords och delas med någon.
När man börjar öppna och blotta sig och visar de sår som finns.
Kan också medvetenheten om att vi speglar varandra göra att vi båda och relationen kan utvecklas.

Jag är jag och du är du.

I efterdyningarna av narcissistisk misshandel lurar rädslan och aktiveras i nära relationer.
Rädslan för att det ska upprepas , de dysfunktionella relationsmönstren.
Gränser , respekt ,tydlig kommunikation och känslomässig stabilitet är viktigt.
Min rädsla är att hamna i en relations spiral av gräl och försoning.
Att avisas.
Att behandlas respektlöst.
Att du tar dig in i min hjärna och får mig att tvivla på det som skett.
Att när jag ger utteyck för mina känslor , tankar och behov så ska de förstås och respekteras.
Just när jag ger uttryck för det så tolkar du mig helt fel och du går in i att bli arg eller avvisa mig ytterst för att du känner dig kränkt av mig.
Jag måste få säga det så många år var inte mitt jag viktigt .