Jag vill dela med mig om en insikt som kom till mig i våras.
Om det händer en sak, en handling eller ord som en annan människa säger eller gör skapas en olustkänsla / förvirring inombords.
Vad ska jag göra då?
Det jag gör är att förklara att den här handlingen eller orden skapade den här känslan inom mig, till den som sagt eller handlat.Genom att förklara mitt perspektiv och hur jag tolkade orden när jag möts med förståelse.
Och får till svar.
Mina ord och handlingar skapade det här hos dig.
Du kände dig inte respekterad och du upplevde att jag sänkte eller kränkte dig det var inte min avsikt.
Det som låg bakom mina ord och handlingar , var det här.
Då tar personen ansvar för sin handling och olustkänslan inombords avtar
Om personen inte tar ansvar, vill inte ta sin del av det som hänt, får då skulle det istället uppstå en olustkänsla hos honom. Då är det bättre för den individen att sätta upp skydd och på det viset inte själv känna olust.
Då kan han på ett omedvetet plan och medvetet plan använda sig av icke svar tex tystnad , ointresse , ingen ögonkontakt eller det var ett skämt, Gud va känslig du är,du gör en höna av en fjäder, hemskt vad du har hakat upp dig på detta, eller något annat dras upp som handlar om mina handlingar eller ord.
Då minskar inte min olustkänsla inombords utan den blir större och gäller då till att omfatta även försöket att tala om kränkningen blir en kränkning.
Istället för att avslutat den handlingen som diskuteras och man möts i förståelse, för hur olika vi kan vara och båda tar ansvar för det som hänt och olusten, känslan av icke respekt och den törnen i självbilden kan läkas. Så acklimatiseras den och blir till en ändå större olust som lägger sig som ett hinder i kommunikationen, gemenskap och relationen. Då bär den som först försökte nå samförstånd och förståelse . Vidare skulden och skammen och blir den som är jobbig.
Urk!.....
Jag kommer att skriva en fortsättning på det här, någonstAns finns ett till papper där jag exakt beskriver försvarsmekanismer. Det som ska sättas på pränt är det mönster jag själv har upprepat och vad det har skapat.
Ja , jag är färdig med den här typen av relationer.
Jag har den insikten att jag ser vad som händer med mig och även den andre.Jag har accepterat det som hänt och förlåtit , både mig själv och de jag har mött i livet som kunde hjälpa mig att upprätthålla detta mönster.
Kram
Skickat från min iPhone
